Punkt 2. Annan Resurs

"Har någon någonsin funderat över hur mycket pengar kostar?"

Annan resurs

Pengar är ett uråldrigt system som kostar mycket tid, resurser och är dyrt att hantera. (Administration, värdetransporter och förvaring)

I ett samhälle där vi vill utvecklas måste omvärdera sättet att tänka kring värde.

Pengar eller värde är gjort för att skapa skillnader i våra grundbehov. (Mat, värme, socialt)

Man kan aldrig påverka hur man föds eller i vilken situation man föds i. Trots detta har vi idag ett system som endast gynnar de som har turen att födas med rätt förutsättningar. Att inte tävla på lika villkor begränsar din fria vilja. Något som inte hör hemma i en demokratisk värld. Ingen talang ska dock hindras, utan snarare att alla får vara med och hjälpa till i utvecklingen, fast med sina egna förutsättningar.

De mest talangfulla kommer driva en stor del av utvecklingen, men de som inte föds med rätt förutsättningar ska inte straffas på det sättet som sker idag.

Tanken med att byta resurs är att skapa en global lycka. Något som enligt mig kan räknas som den högsta möjliga utvecklingen för ett samhälle.

Frågan är då:

• Vad är grundläggande i ett lyckligt samhälle?

En stabil och hållbar utveckling. Denna kommer inte trycka upp våran förväntanskvot för högt, men dock dra utvecklingen framåt i ett lagom tempo.

Tanken är att i ett pengarsamhälle kommer det alltid finnas vinnare och förlorare med lycka respektive missnöje som följd.

I eN Alternativ värld där saker saknar värde kommer ingen stå som förlorare. Däremot är det inte strävan efter en slags jantelag där alla ska ställas på någon slags mellannivå. Tanken är att alla ska utvecklas och stå som vinnare, och ingen ska behöva stå nedanför. Eller i alla fall en nivå med en hög utveckling och stimulans. Vi bör även kolla på och utveckla våra värderingar om vad som är lycka och inte.

En ständig jakt på idioti

"Vi har ju tusentals exempel på att det inte fungerar, så varför trampa vatten i samma fotspår?"

Inflation & Pengarökning.

Penningmängden ökas igenom att banker skapar krediter (se fractional-reserve banking), eller att staten skapar nya pengar för att täcka underskott i statskassan. Penningmängdsökning är inflation, i ordets ursprungliga betydelse.

Penningmängden härrör från kreditprocessen i samband med att banker beviljar lån mot ränta (förutom några få procent som kommer från riksbankens sedlar och mynt). I följande exempel illustreras hur den dagliga inflationen skapas i ett sådant system, där praktiskt taget alla pengar skapas genom att folk går till banken och tar lån mot ränta. I exemplet finns inga pengar i byn inledningsvis, men där finns människor med kunskaper och vissa naturresurser. Ekonomin tänks också som sluten och varje år säljs/köps endast en vara, nämligen en fruktkorg.^[4]

1. Kalle lånar 100 kr mot 10 procents årlig ränta.

2. Kalle köper något av Pelle, men lyckas sedan även sälja nåt till Pelle, så att han (Kalle) har 100 kr igen.

3. Men det räcker inte för Kalle att betala tillbaka 100 kr till banken, han måste betala tillbaka 110.

4. Det enda sättet som detta kan ske på är om nya friska pengar kommer in i systemet, och det kan bara ske genom att någon annan tar ett lån. Så Lisa tar ett lån på 100 och Kalle lyckas sälja en fruktkorg, som han gjort av näver, till henne för 10 kr.

5. Kalle har nu 110 kr, som han betalar till banken, och Lisa har 90 kr.

6. Av de 110 kronorna som Kalle betalar till banken går 100 kr till att nollställa lånet och 10 kr går till bankens vinst. Kalle och Pelle har nu varken skuld eller pengar. Men Lisa som köpte fruktkorgen måste få tag i 20 kr, för att kunna betala tillbaks lånet på 100 kr + ränta på 10 kr, dvs 110 kr. Det fattas alltså 20 kr för henne.

7. Det Lisa har köpt är endast fruktkorgen och hon tänker att om hon säljer den till någon, så borde hon ha tillräckligt med pengar för att betala tillbaka sitt lån. Men hon kan inte sälja den för 10 kr, som hon köpte den för, utan måste sälja den för 20 kr, annars får hon inte ihop de 110 kronor som hon behöver. Eftersom Kalle inte har några pengar kvar och inte heller Pelle, så måste nya pengar in i ekonomin på något sätt.

8. De nya pengarna kommer in genom att Johanna lånar 100 kr, mot 10 procents ränta. Johanna köper fruktkorgen av Lisa för 20 kr (= prisinflation). Lisa har därmed 110 kr, som hon betalar tillbaka till banken. Av dessa går 100 kr till att nollställa lånet och 10 kr går till bankens vinst. Banken har nu 20 kr i vinst samtidigt som Kalle, Pelle och Lisa inte har några pengar. Johanna har 80 kr men är skyldig 110 kr.

9. Johanna måste i sin tur sälja fruktkorgen för 30 kr, till nästa person. Det blir till Lars, som liksom övriga lånat 100 kr mot 10 procents ränta, och liksom övriga köper fruktkorgen, men nu för 30 kr (= prisinflation). Då Johanna har nollställt sitt lån genom att betala tillbaka 110 kr har banken en vinst på 30 kr. För Lars gäller att han måste sälja fruktkorgen för 40 kr, för att kunna betala tillbaks lån plus ränta.

Kedjan kommer att fortsätta tills någon slutligen inte kan betala längre, och då tar banken huset eller vad det nu är som är säkerhet för lånet. Enligt Byron Dale bör man också observera att även om Lars på något sätt skulle lyckas få tag i alla bankens vinstpengar (30 kr) så skulle inte det räcka för att betala tillbaka skulden plus räntan, eftersom hans skuld är 40 kr.

------------------------------------------------------------------------------

(obs, texten ovan har jag inte skrivit själv. Den är hämtad från en hemsida som förklarade ordet inflation. Det var dock så bra förklarat att jag inte kunnat skriva det bättre själv)

------------------------------------------------------------------------------

Detta är ju något som händer om och om igen. Systemet från början är ju helt felaktigt. Då riksbanken lånar ut varje tryckt sedel till en räntesats, så kommer man behöva trycka mer pengar för att betala den skulden som skapas.

Vad leder detta till? Ett pengar-race som inte tar slut fören vi har så mycket skulder att marknaden går ner i en djup depression. Sedan börjar vi om igen.

"Vi kan ändra på detta, och tackla dessa problem, eller fortsätta i en oändlig tävlan och ständig jakt på ren idioti."

Varför inte skapa en samhällsstruktur som slipper konjunkturssvängningar och ekonomisk olycka? Vi har ju tusentals exempel på att det inte fungerar, så varför trampa vatten i samma fotspår?

Dessutom man kan inte ha ett riksorgan som har monopol på att trycka pengar och sedan prata om demokrati.

Pengar styr våra liv i princip allt vi gör. Därför saknar det logik att någon ska kunna bestämma deras värde, deras antal och hur de använda (spara, spendera via räntesatser)

Det ända sättet att hoppa ut ur det här ekorrhjulet är att hitta en alternativ resurs till pengar. Pengar är omodernt och osmidigt. Kostar enorma resurser och risker att hantera.

Så länge vi har pengar kommer det existera brott, fattigdom, svält och andra negativa påföljder av ett ekonomibaserat resurssystem.

Vi kan ändra på detta, och tackla dessa problem, eller fortsätta i en oändlig tävlan och ständig jakt på ren idioti.

Lösning 1. Samarbete istället för konkurrens

Samarbete istället för konkurrens

Idag har företagssamarbete helt ersätts med marknadskonkurrens.

De som inte tänker i snabba vinster kan snabbt hälsa hem. Långsiktigt tänkande hör inte hemma i en tillväxthetsad marknad.

Vi glädjer oss åt våra konkurrenters olycka istället för gemensamt samarbeta för att driva den mänskliga utvecklingen framåt.

Mitt entusiastsamhälle byggs upp av en marknad med samarbete istället för konkurrens.

Detta betyder dock absolut inte att det ska bli ett företag med monopolställning. Staten ska inte ha inflytandet över våra val, som i kommunismen. Vi människor ska ha friheten att våga utvecklas, utan motkrav på en tuff oetisk konkurrensmarknad.

Det är mer ett tänk där företag tillsammans utbyter den kunskap och utveckling man skapat för att kunna få en marknad som blir ultramodern och kundanpassad.

Idag sitter företaget på hemligheter, vilket endast gynnar en aktör. Den stora utvecklingen som helhet hämnas av att den informationen endast stannar där.

I mitt alternativa samhälle presenterar man löpande de framsteg man gör och driver därmed den mänskliga utvecklingen framåt. De tjänar hela marknaden på, medans vi konsumenter får löpande bättre tjänster.

Patent blir då en sak som i ett entusiastsamhälle som kommer tas bort. Trots sin nödvändighet idag, med ett ekonomiskt system, så hämnar det utvecklingen att endast ett företag ska sitta på viktig information. Om man istället gjorde den informationen tillgänglig för alla, så kunde alla världens hjärnor läggas ihop. Informationen skulle då utvecklas gemensamt vilket skulle öka chanserna att driva upp utvecklingen och komma fram till ännu bättre slutresultat.

Idag finns det få fall där företag samarbetar, och de få gånger när detta sker är det ofta för att kontrollera marknaden och tjäna ännu mer pengar.

Idag är i princip allt samarbete ersätt med konkurrens och tävlan.

Att ersätta samarbete med konkurrens är vågat, eftersom samarbete är det som byggt upp mänskligheten genom historien och gjort oss till vad vi är idag.

Hade vi inte hållit ihop, kämpat ihop hade människan som art varit utdöd för länge sedan.

Tack och syfte!

ENKÄT

Tack för alla som tagit tid att besvara på min enkät som handlade om världen och synen på bla. Samhälle, brott och livsstil.

Tanken är att på ett realistiskt sätt kunna skapa ett ny samhällsstruktur, som människor kan acceptera är det viktigt att veta hur vill vi leva. För detta är folks delade åsikter en nyckel i sammanhanget. Dessa blir guld värda i utvecklandet av en bättre värld för alla.

Ni som inte svarat på den än får jättegärna göra det! Tryck HÄR eller hitta enkäten högst upp på sidan.

Svaren kommer sammanställas och publiceras här på bloggen. Även om allt är anonymt kommer en del intressanta punkter att läggas upp på hemsidan som exempel eller inspirerande citat.

Så även om du inte ser resultaten direkt så kommer du att se dem här, när antalet blir så pass stort att man kan göra en trovärdig analys av de svar som kommit in.

Resultaten kommer att användas för att på ett mer realistiskt sätt skapa ett alternativ till samhället med en grundtanke på de åsikter och viljor som finns i dagens samhälle. På det sättet kommer samhället inte bara bli trovärdig och hållbart. Man har även en struktur som folk kan acceptera att leva utifrån.


Jag kan redan säga att resultaten ser mycket spännande ut och är i vissa fall väldigt skiftande.

Hållbarhet

”Ett tillväxtsamhälle vars framgång förutsätter en ständigt ökande befolkning är varken realistiskt eller ekologiskt hållbart som alternativ.”

eN Alternativ värld

10 Punkter till en bättre värld från idag

"I ett samhälle som jag kallar för entusiastsamhälle finns det inte tid för svält, fattigdom & olycka. Vi har fullt upp med att driva utvecklingen framåt istället."

Efter flera hundra timmars skrivande. Flera års analys och egenforskande. Tidiga morgontimmar och sena nätter. Många dagar av envist diskuterande.
Nu håller jag äntligen på att få ihop en avhandling om hur ett alternativt till konsumtionssamhället skulle se ut.
Den kommer att bestå av ett flertal punkter som var och en berättar till en helhet.

Att posta allt på samma gång skulle vara dumt. Ingen skulle ha tid eller ork att läsa allt.

Så istället kommer jag att posta små bitar och punkter var och en för sig.

Jag hoppas att ni som läser ska tycka det är intressant och spännande. Men framförallt givande.

Jag ser dessutom mer än gärna att ni mejlar/kommenterar mig om ni har några ideer eller synpunkter.


Besökarantalet har ökat mycket vilket är positivt. Det är tydligen fler än jag som tycker det är på tiden att människan utnyttjar sin talang och utveckling i en annan riktning.

Så länge vi är kvar i gamla rutiner som långa arbetstider, fattigdom, svält och orättvisor så kommer utvecklingen krypa fram i snigelfart.

Ett alternativt samhälle är ingen tillbakagång till ett bondesamhälle. Det är ett modernt alternativ där utveckling präglar en sällan skådad vardag. En vardag med mer fritid, större frihet, mindre brott , tydlig lycka och mervärde i vardagen.

En värld där ingen dag är den andra lik.

Håll utkik i bloggen. Jag kommer presentera alternativa förslag löpande här.

Jag vill skapa en diskussion om detta. Att folk börjar tänka kritiskt.


I ett samhälle som jag kallar för entusiastsamhälle finns det inte tid för svält, fattigdom & olycka.

Vi har fullt upp med att driva utvecklingen framåt istället.


Välkommen med på resan!

Jobba med vad man vill. Men hur?

"En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker
som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar"

Ett entusiastsamhälle strävar efter att alla ska jobba med vad de själva vill.

Detta kan låta som en omöjlig övergång men sanningen är att det har många fördelar.
Vi får extremt hög yrkes-service. Utvecklingen blir mycket bättre eftersom det finns större intresse att lära sig arbetsuppgifterna.
Man ökar därmed både kompetensen och kvalitén på det som levereras. Samtidigt gynnar detta globala utvecklingen positivt

Ett uttalande som med all rätt ska mötas med kritik. På ett forum på fotosidan.se skapades en intressant dialog kring detta.

Signaturen Jimh gav mig en nyttig fråga.

Jimh skrev: Vem ska jobba i saltgruvan?

Jag misstänkte vad han syftade på men frågade en extra gång.

Emil Svarade: Hej. Om jag ska vara ärlig förstod jag inte riktigt frågan du ställde...

Menar du vem som ska göra allt slitarbete som ingen har lust att göra? :)

Mvh Emil

jimh skrev: Ja precis. Sånt som är farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt, men ändå måste göras för att man skall kunna leva i något som skall kunna kallas för samhälle.

En jättebra borrande fråga som tvingade mig fram till en stor stunds tänkande. För mig var bilden klar men det gällde att presentera den på ett bra sätt. Jag svarade följande till Jimh:

Emil Svarade: Det där är en jättebra punkt som jag suttit hundratals timmar med.

Det finns en rad med lösningar och en hel del är komplexa.

Man kan utnyttja teknik och maskiner till en stor del av uppgifterna. Självklart kan detta inte göra allt arbete dock.

Man kan även göra de farliga uppgifterna mindre farliga genom att ha utrustning för dem.
Idag ser man bland annat fattiga bananplockare som öser ut bekämpningsmedel för hand, och andas in ångorna. Många blir sjuka och dör i förtid. I många av fallen är det arbetsgivare som inte köper in skyddsutrustning åt de anställda. Man har helt enkelt inte råd. Även att de anställda inte har vetskapen om hälsofaran med arbetet de gör.
Att bistå med utrustning, utbildning och ge alla människor värdiga arbetsuppgifter kan vara en lösning på problemet.

Tunga lyft kan helt skötas via maskiner vilket det till stor del görs även idag.

De tråkiga uppgifterna blir den största utmaningen eftersom alla ska få jobba med vad de själva vill.
Kortfattat har jag kommit fram till följande.
Uttråkning är något indivuduellt. En del älskar hockey medan andra somnar vid tv'n när det är hockey-vm.
Alla gillar olika saker och det är därför stor chans att i alla fall några faller in i en viss ram och gillar ett visst typ av jobb. Dvs. Det jobbet som du tycker är tråkigt kommer kanske bli glädjande för en annan person. och tvärtom.

Idag är det få jobb i industriländerna som beskriver detta.
Mycket av de manuella arbetet sköts i u-länder eftersom det just är som du sa:farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt.

På samma sätt som vi tagit bort dessa uppgifter från kartan genom olika åtgärder finns samma möjlighet i framtiden. Framförallt genom bättre teknik och utveckling som i min värld är tänkt att hjälpa människan som helhet, istället för individuella personers ekonomiska intressen.

Man ska inte glömma bort vissa saker. För stor del av världens befolkning skulle det knappast finnas något mer tråkigt och avtändande än att sitta och plocka med gamla mynt hela dagarna. Trots det finns det myntsamlare och entusiaster som gladligen lägger hela sina liv till den uppgiften.

Till slut kan jag säga. Om man trots detta hittar uppgifter som inte en jävla själ på hela jordklotet skulle vilja göra kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver dessa i ett redan utvecklat samhälle.

Mvh Emil

---------------------------------------------------------------------------------

Jag är fortfarande övertygad om att vi kan skapa en samhällsstruktur där alla kan jobba med vad de själva vill. Men självklart måste alla jobba med något.

En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar.

På detta vis kan vi komma ett steg närmare en modernare och mer upplyftande utveckling.

Avundsjukans efterrätt

"Chefen är allra värst. Han har guldklocka, en ny kostym och ser allmänt världsvan ut"

Många tror idag att konsumtion bygger upp samhället. Det stämmer inte alls.

I Sverige är avundsjukan det som driver människan till stordåd.

Av vilken annan anledning skulle vi jobba 35år på samma kontor. Gå upp i ottan varje morgon och hämta barnen kl sex varje dag. År ut och år in. Tills skalligheten blivit märkbar och det orangea kuvertet gör sig påmint.

Vi börjar i bottenskicktet. Vi kollar med stora ögon på de som jobbar högre upp i företaget med avund. Chefen är allra värst. Han har guldklocka, en ny kostym och ser allmänt världsvan ut. Detta är nog lycka. Lycka i sin renaste form. Dessutom jobbar han mindre än alla andra. Bördan att ha ansvaret över alla på kontoret är nog så svårt, tycker de flesta.

Det hindrar dock inte någon från att försöka. Så man jobbar allt vad man kan. Man är lojal. Man passar upp chefen och man drömmer om befordran varje natt.

Ibland vill man bara ge upp. Vi är 300 personer på kontoret. Varför skulle jag bli ny chef? Då tar avundsjukan och allvaret tag i en på allvar. Och man minns genast guldklockans gyllene visare. Då anstränger vi oss ännu hårdare. Utan avundsjuka skulle kontoret stanna.

Negativ attityd. Varför?

foto: Magnus Gustavsson

Har fått många mejl och kommentarer på min blogg.

En del har gett lite kritik för mitt sätt att skriva på. Att min inställning är arrogant och att det verkar som om jag alltid vet bäst.

Här tänker jag ge lite svar på vad jag tror det beror på...

Jag kan hålla med om att jag ibland kan ha en negativ och översittande ton när jag skriver.

Det är en reaktion av ett liv där jag dagligen mår dåligt av tanken att 16 000 barn dör varje dag av svält. Att jag sedan försöker få folk att reagera och folk bara fortsätter med vardagen som om ingenting har hänt.

Jag har bara levt 22 år och mår redan dåligt av det jag ser. Att sedan se folk som har sett detta pågå under en nästan dubbelt så lång tid, utan att reagera eller ta tag i problemet, ger mig kalla kårar.


En negativ och översittande ton när jag skriver är kanske mitt sätt att mildra sorgen på. Få ut lite ilska och i ett desperat försök få folk att ta tag i problemen..

Hoppas detta ger ett svar på frågan.



Mvh Emil

Simpel matematik för en lycklig värld

"Vi driver den egna utvecklingen och skrattar åt konkurrenternas olycka"

Gemenskap och samarbete var det som förde oss tillsammans och gjorde att vi kunde ta steget till att bli de människor som vi är idag. Därför är det inte konstigt att vi värdesätter gemenskapen högt och att social samvaro ligger högt i prioritet i våra liv.

Trots detta har vi valt att skapa ett välfärdssamhälle för storföretag med ett egoistiskt tänkande och tillvägagångssätt. Vi driver den egna utvecklingen och skrattar åt konkurrenternas olycka.

Samtidigt som detta kortsiktiga tänkande ger oss snabba fördelar så hävs den mänskliga framgången.

Idag lyser samarbetet med sin frånvaro.

Jämför detta tankesätt med två byar som ska bygga en bro över den stora floden för att hämta mat. Det bor 20 personer i varje by.

Den ena byn symboliserar vårat samhälle. Varje person bygger sin egen bro. En del broar blir riktigt bra. Några andra blir dock sämre. Det tar inte bara lång tid att ensam bygga en bro, utan en del blir utan mat då de inte lyckas med bygget.

Den andra byn väljer ett annat tillvägagångssätt. De hjälps alla åt och jobbar dag och natt för att få bron färdig. En hämtar materialet, några annan ritar och en annan bygger. Bron blir klar långt före den andra byn, och hela folket får tillgång till maten.

- Ett alternativt samhälle ska absolut inte bli någon tillbakagång i utvecklingen. Tvärtom.

Samarbete är det som har skapat det moderna samhälle vi har idag.

Det känns därför helt dumt att ta bort det enskilt största framgångsverktyget för det globala samhället genom historien.

Idag står vi inför följande:

Samhällsproblem:
*Svält

*Fattigdom

*Brott

*Depression

Våra grundläggande behov:

*Mat

*Värme

*Gemenskap

Samhällsproblemen skapas i 9 fall av 10 utan bristen på grundläggande behov.

I ett alternativt samhälle där resurser delas mellan alla kommer allas grundläggande behov att uppfyllas.

Detta leder till att alla samhällsproblem försvinner.

Konsekvenserna blir en trygg värld för alla.

Människan kan uträtta sina naturliga behov och få mer social tid.

Största framgången blir den globala glädje som kommer skapas.

Vägbommens värld

foto: Emil Gustafsson (c)

"De väsentliga sakerna saknar ekonomiskt värde och det är kring de väsentliga sakerna vi måste bygga upp vårat samhälle"

Tittar man på framgångsrika företag och personer idag ser man ofta att de har en sak gemensamt. Tydligt uppsatta mål att sträva emot, och en klar vision om var man vill nå.

Ikeas vision är exempelvis: Tillverka billiga möbler som tilltalar en stor skara människor. Det får man erkänna att de lyckats bra med.

Vi ser idrottsstjärnor på TV som pressar sig till den yttersta gränsen för att vinna. Regelbunden träning och utveckling i kombination med en uppsatt målbild gör detta möjligt för dem.

Här börjar dock det konstiga. Människan driver dagligen utvecklingen framåt. Dock har vi inget uppsatt mål för var man vill nå i framtiden. Ingen vision om hur vi vill att utvecklingen ska se ut. Bara en framtid som är helt ovis.

Min slutsats är att människan inte vet vad vi vill med utvecklingen. På sista tider har dessutom konkurrens helt ersatt samarbete på den globala marknaden vilket ger en tydlig effekt.

Utvecklingen hämnas.

Istället för ett tydligt gemensamt mål har vi istället miljontals små egna mål. Varav alla drar utvecklingen i sin egen egoistiska riktning.

Den som har mest pengar, blir mäktigast och får då chans att dra utvecklingen i sin egen riktning.

I en utveckling där det enda individuella målet man här är att tjäna pengar, kommer utvecklingen byggas runt detta.

Även fast pengar har ett värde blir det svårt att bygga upp en utveckling kring papper och siffror (som faktiskt pengar är). Pengar kan tjälas, tvättas, kopieras och förstöras. Något som rullar ut den röda mattan och bjuder in brott i ett samhälle.

Synen på pengar som resurs måste ändras om vi ska kunna driva upp en tydligare utveckling. Pengar har bara ett värde i vissa situationer och är därför begränsat.

I de mest extrema situationerna blir pengar många gånger värdelösa.

Hur mycket skulle du exempelvis betala för att rädda din älskades liv?

Du skulle kunna ge allt eller inget?

För när det handlar om någon vi älskar så kan inte livet mätas i pengar.

De väsentliga sakerna saknar ekonomiskt värde och det är kring de väsentliga sakerna vi måste bygga upp vårat samhälle.

Pengar kan aldrig ersätta kärlek och ännu mindre livslust. Det kan däremot förstöra båda dessa på bråkdelen av en sekund.

Är det rätt eller fel?

"Ligg inte och fundera för länge! För imorgon dör yttligare 16 000 barn av svält"

Dagens samhälle och planekonomi tvingar dagligen fram detta.

Tillväxthetsen gör etik och moral överflödig.

Att fortsätta leva som vi gör utan att ta ett aktivt beslut gör ingen lösning på problemet.

Är det rätt att en svensk vanlig kontorsarbetare är så fet att han inte får plats i stolen medan barn i världen dör en plågsam död av svält?

Sällan har beslutet om en alternativ samhällsstruktur varit mer aktuellt.
Är det dags att ändra sig nu eller ska vi våga vänta ännu längre?


Ligg inte och fundera för länge! För imorgon dör yttligare 16 000 barn av svält.

Förändring är högst möjlig

" Personligen tror jag inte det är intelligensen det är fel på. Snarare bristen på insyn"

I ett alternativt samhälle måste en förändring ske. Människan värderingar måste ändras.

Jag pratar ofta med folk i min omgivning om ett alternativt samhälle.

Mina första intryck är följande:

*Förvånansvärt många håller med om att en alternativ samhällsform skulle göra oss lyckligare.

* Många tror inte att människan är kapabel att göra de förändringar som behövs för bla. en rättvisare värld, utan svält och nöd.

Personligen tycker jag detta är bedrövligt!

Ingen ska komma och säga att människan inte kan förändras. Hur kommer det sig annars att Hitler kunde vända vanliga hedliga medborgare till hänsynslösa massmördare?


Men visst är det märkligt?

När det gäller att åka till månen eller bygga stora monument över hela världen, så tvivlar vi människor inte på vår förmåga.

Det är först när det gäller mer meningsfulla saker som att, hålla ihop, utvecklas och sluta kriga som vi visar våra brister.


Personligen tror jag inte det är intelligensen det är fel på. Snarare bristen på insyn.

50 öre - Ett dyrt misstag

Den 1 oktober händer det!

Svenska 50-öringer kommer att tas bort. En litet mynt och en liten förändring kan man tycka.

Då känner du inte den globala marknaden. Att det fortfarande finns värde i ett sådant litet mynt visade röda korset genom sin miljonkampanj där man damsuger landet på det lilla kopparmyntet.

Exempelvis kan nämnas att om varje svensk i genomsnitt ägde en femtioöring var skulle det bli ett värde på närmare 4 500 000 kronor. Det är samma värde som 14 kilo guld, en ny Ferrari eller årslöner för 375 fattiga kineser.

Riksbanken har själva gått ut med analysen att man inte tror att detta kommer påverka någons ekonomi i större utsträckning. Frågan är om man totalt har undgått att företag har vinstintressen?

Idag finns det många priser som slutar med femtio. Då blir det 118.50:- tack. Inte en helt ovanlig syn i vardagen.

När denna öre tas bort, måste priserna avrundas.

Butikskedjor och affärer som har stora mängder kunder och försäljningar kommer med största sannolikhet vilja avrunda dessa priser uppåt. Detta på grund av de stora summorna pengar de kommer att förlora annars.

Hur många gånger handlar du per vecka?

Jag skulle utan problem säga att jag dagligen påverkas av ett pris som skiljer sig på 50 öre.

Detta betyder att jag efter den 1 oktober kommer att kunna förlora 50 öre per dag.

Skulle detta även gälla för hälften av svenska befolkningen, betyder det en total förlust på 2 225 000 kronor per dag för oss konsumenter!!

Inte mindre än 812 125 000 miljoner kronor per år. Nära en miljard laxar?!

Så innan du accepterar att någon annan har tagit ett dyrt och kostsamt beslut åt dig. Ge det en tankeställare. Sedan en till...och en till...

Det här är en total röra och en lek med siffror. Om hälften av detta skulle stämma skulle jag bli överraskad. Jag tror dock att buskapet är klart. Vi tjänar inte på samhällets så kallade förenklingar.

Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra.

Den bästa tjänsten du kan göra dig själv är att tänka kritiskt och inte ta allt för givet.

Ett kopparmynt och lite tanke kan ibland göra underverk.

reservation för siffror och nummer

Hon läser

"Utvecklingen som trappas upp gynnar ju tillslut förvånansvärt få. Och om man tänker på vad vi betalar för pris känns det faktiskt som om den mänskliga utvecklingen är onödigt dyr"

Väckarklockans hårda ljud skär igenom luften. En hand läggs på klockan som genast blir tyst.

6:00 Hon lyfter sig upp i sängen och torkar gruset i ögonen.

7:10 Stiger på tåget. En del sover medan andra läser. Hon själv läser.

8:00 Går in på kontoret. Hon tar en kaffe i ett desperat försök att vakna.

8:00-17:00 Hon Jobbar.

17:10 Springer till tåget. En del läser medan andra jobbar. Hon själv läser.

18:00 Det är mörkt ute. Hon lagar mat.

20:00 Hon har precis diskat klart. Kläderna till imorgon ska strykas.

21:00 Pussar sin dotter godnatt. Läser saga.

22:00 Pussar hennes man godnatt. Hon somnar.

När jag går igenom ett stort köpcentrum slås jag av tanken vad många valmöjligheter vi har. Jag tänker även på hur många valmöjligheter jag egentligen behöver.

Jag kan inte säga att dessa tar ut varandra.

En dag var jag ute och handlade i ett köpcentrum. På en 4 meter hög och 10 meter lång hylla räknar jag mig till hela 74 sorters matolja. Jag tog en liten flaska från mängden.

Egentligen skulle jag bara ha den till att ringla lite över salladen. Samma olja från samma tillverkare fans i två andra storlekar.

Du hade möjligheten att välja mellan en Ekologisk, extra virgin. Classic, traditionell eller kallpressad. Jag valde ekologisk. Något jag antagligen skulle göra nästa gång också.

Hade det bara funnits classic hade jag självklart tagit den istället.

Antagligen utan att sakna de andra tiotal alternativen.

Idag jobbar vi 8 timmar per dag. Det är precis lika mycket som vi jobbade för 20år sedan.

På 20 år har det dock hänt en hel del saker. Datorer har blivit snabbare och bättre. Affärssystem större och smartare. Vardagen effektivare och bekvämare.

För 20 år sedan behövde man heltidsanställda för att göra uträkningar, och andra administrativa saker. Idag kan dessa skötas helt automatiskt via datorer.

Vad vi förut skickade i brev över hela jordklotet går idag att skicka på ett mejl med några sekunders fördröjning.

För varje process vi effektiviserar vinner vi enormt mycket tid. Så var tar denna tid vägen?

Ger den oss mer fritid för att spendera med familj och vänner? Nej...

Ger den oss ett mervärde på jobbet och en arbetssituation som inte är lika stressad? Knappast!

Har vi överhuvudtaget vunnit något på denna vinsthetsande utveckling? Osäkert.

Vi betalar vår fritid med ett sortiment vi aldrig utnyttjar tillfullo. Skulle vi minska sortimentet med 50% skulle vi även kunna gå ner motsvarande arbetstid.

Konsekvenserna av detta skulle kunna diskuteras om och om igen, huruvida marknad påverkas. Ekonomin påverkas. Lönerna påverkas ect.

Detta är viktigt, men frågan är om tillväxt och maktgalenskap är tecken på en positiv utveckling.

Den 8 meter långa hyllan med flingor skulle gärna få vara hälften så stor för mig. Eller ännu mindre. Frågan är hur denna lilla ändring skulle påverka det samhället vi lever i.

Utvecklingen som trappas upp gynnar ju tillslut förvånansvärt få. Och om man tänker på vad vi betalar för pris känns det faktiskt som om den mänskliga utvecklingen är onödigt dyr.

-I en problemvärld står tiden och utvecklingen alltid stilla -

"Lagar ska stiftas, forskare ska tänka, fina herrar i kostymer ska räkna och efter ett decennium när man äntligen kan ta beslutet är problemet inte kvar, eller kanske helt förändrat"

När man pratar om revolutionerande projekt som världsfred eller fattigdomsbekämpning är det många som rycker på axlarna. Dessa är problem som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. En del är starka medan andra är svaga. Folk kommer alltid att utnyttja varandra och vi kommer alltid att ha en över och underklass.

Trots att resonemanget kan ses som ganska självklart hos de flesta anser jag att vi måste vara mer skeptiska till dessa fakta. Hade vi inte tänkt nyskapande och annorlunda hade vi fortfarande jagat mammutar med stenyxor.

De problem som finns på jorden är inte svåra att lösa. I teorin. Dock nästan omöjliga i praktiken. Det är en utbredd åsikt som jag till viss del kan hålla med om.

Å andra sidan kan man se det helt åt det andra håller. Att de problem som finns i världen är något som vi själva skapar och som därmed är enkla att lösa.

Jag tror svårigheten med att lösa de stora världsproblemen är att vi lever i en problemvärld.

Det finns för mycket prioritet på svårigheter och utmaningar istället för att lägga fokus och kraft på lösningarna.

Vi måste bli mer direkta och flexibla om vi ska kunna lösa problem.

Bekämpa fattigdom? Hur enkelt som helst.

Dela jordens resurser jämnare. Minska befolkningsantalet så att resurserna räcker till. Utnyttja inte någon ekonomiskt som riskerar att falla in i fattigdom. Och ge upp det ekonomiska tänkandet när det gäller mat och vatten. Inget liv har ett pris.

Så, klart. Fattigdom bekämpat.

Nu slår problemvärlden med sitt trollspö. Så kan man inte lösa problemen, eller? Vem betalar för det här? Vem agerar? Vem måste ge upp vad? Folk kommer inte att acceptera detta? Kommer du?

Sedan är hjulet igång. Vi har svårt att förstå att lösningar kan vara så här enkla. Det måste helt enkelt finnas problem i vägen. På det viset kan vi stå och jämföra, dividera och kanske komma fram till något. Om inte, så kanske nästa generation har bättre framgång. Och så håller vi på. År ut och år in.

Lagar ska stiftas, forskare ska tänka, fina herrar i kostymer ska räkna och efter ett decennium när man äntligen kan ta beslutet är problemet inte kvar, eller kanske helt förändrat. Man börjar då om, och så håller det på.

Detta kan väl ändå inte vara det vi kallar utveckling?

Underskatta inte glädjen

Meningen med livet är ett ganska slappt och urvattnat uttryck. Trots detta är tanken spännande och vi flesta har nog försökt svara på frågan själva.

Ett resonemang skulle kunna vara att meningen med livet är att göra saker som man vill leva för. Därmed känna glädje i det man gör.
Att känna sorg är snarare tvärtom. De människor som har tagit sitt liv har knappast gjort det lyckliga. Så underskatta inte glädjen i livet. Det är ju trots allt den vi lever för.

Genom mina år i arbetslivet och skolan har jag alltid sett en strävan. En stark längtan efter fredagseftermiddagarna. Den börjar på måndagsmorgonen. Följer oss hela veckan och släpper oss lagom till helgen. Så håller det på, år ut och år in.

I dagens samhälle lever vi inte. Vi längtar.
Jag precis som alla andra gillar också att ha någonting att se fram emot, men jag motsäger mig principen att hela vårat samhälle ska byggas upp på detta fenomen.

Världen driver tillväxthetsen till vansinne.
Det är frågan när folk börjar värdesätta den sociala tillvaron som fritid, familj, vänner och barn lika högt som prylar och teknik.

För att döma av situationen, är det precis det valet som vi har idag. Att folk har valt det senare alternativet är något som jag inte är säker på att vi är medvetna om.

Vilket väljer du?

"De människor som har tagit sitt liv har knappast gjort det lyckliga.

Så underskatta inte glädjen i livet. Det är ju trots allt den vi lever för"

Finanskris. En kamel i öknen

"En finanskris är ingen kris. Det är en ekonomiskt synvilla. En darrande hägring i öknen."

När jag pratar om ett alternativt samhälle med folk i min omgivning är det speciellt en sak som jag tycker är viktig att framhålla.

Dagens konsumtionssamhälle är uppbyggt av konsumtion. För att konsumera behövs pengar. Cash!

För att få dessa pengar så måste du arbeta eller tjäna in dem.

När samhället sedan slås av en plötslig finanskris finns det inte längre jobb till alla.

En genomborrande tanke får mig dock att förstå. En finanskris är ingen kris. Det är en ekonomiskt synvilla. En darrande hägring i öknen.

Krisen är skapad av företag för företag. Man kan på ett enkelt och smidigt sätt avskeda folk och trimma ekonomin, på ett sätt som framstår som helt oskyldigt.

Ett gyllene tillfälle att skaffa sig en liten ekonomisk buffert.

Man behöver inte vara ett geni för att räkna den kalkylen. Rika blir rikare under finanskrisen (länk nedan) Denna måste väl ses som ett utmärkt exempel på var våra pengar går i finanskrisen.

http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article7020556.ab

Att det inte finns jobb till alla som vill jobba är ett utmärkt exempel på att dagens konsumtionssamhälle inte fungerar.

I en alternativ värld finns det jobb till alla. Bland annat kan man korta ner arbetstiden vilket gör att vi får mer fritid, inga arbetslösa och folk orkar jobba längre tid. Ett alternativt samhälle är pengarlöst. Man klarar då dessa ändringar utan att någon slås ner av den pengatävlande konkurrensen.

Källor: UNICEF

Faran med ett för stort vinstintresse

"Genom att effektivisera och ständigt jaga pengar, finns det chans till upprepning"

Jag skrev för någon dag sedan här i bloggen om fria konkurrensens påverkan som blev till bajs i maten.
Även om det var en allvarlig jämförelse mot storstaten USA där vinstintressena gått över gränsen så vreds hela artikeln lite skämtsamt.

Titta lite extra innanför plasten nästa gång du är och handlar uppmanade jag till, och skrattade lite inombords.

Paralellen var tydlig. Jag hade läst att Scan skulle börja centralisera sin verksamhet vilket är ett tydligt tecken på ett stort vinstintresse.

Mindre aktörer skulle slås ut, bönder var oroliga och mycket därtill.

Denna utveckling har man sett länge i Amerika, vilket har gjort slakteriföretagen till en av de rikaste aktörerna i hela landet.

När dessa vinstintressen blivit för stora började man inte överraskande tumma på kvalitén. Enligt det amerikanska livsmedelsverket hittade man avföring i 70% av den köttfärs som såldes i landet.

Jag såg de tydliga parallellerna nu när även Scan gick i samma riktning. Min tanke var att samma sak skulle kunna hända i Sverige.

Scan har faktiskt redan varit i stormväder. År 2006 gick expressen ut med:
"Scan hotas betala vite på 100 000kr efter bajs i kött"

Jag tror att centraliseringen och den ständiga jakten på pengar mycket väl kan göra så att det börjar tummas på kvalitén igen.

Utvecklingen i världen är väldigt förutsägbar. Något som är synd eftersom den inte går åt rätt håll...

Jag är fast besluten att fortsätta skriva om fusket och visa omvärlden att vi behöver ett alternativt samhälle.

En utveckling utan skit eller fusk..

Källor:
eN Alternativ värld - Blogg
Bok Eric schlosser "Snabbmatslandet"
http://www.expressen.se/1.491582