Ett resonemang skulle kunna vara att meningen med livet är att göra saker som man vill leva för. Därmed känna glädje i det man gör.
Att känna sorg är snarare tvärtom. De människor som har tagit sitt liv har knappast gjort det lyckliga. Så underskatta inte glädjen i livet. Det är ju trots allt den vi lever för.
Genom mina år i arbetslivet och skolan har jag alltid sett en strävan. En stark längtan efter fredagseftermiddagarna. Den börjar på måndagsmorgonen. Följer oss hela veckan och släpper oss lagom till helgen. Så håller det på, år ut och år in.
I dagens samhälle lever vi inte. Vi längtar.
Jag precis som alla andra gillar också att ha någonting att se fram emot, men jag motsäger mig principen att hela vårat samhälle ska byggas upp på detta fenomen.
Världen driver tillväxthetsen till vansinne.
Det är frågan när folk börjar värdesätta den sociala tillvaron som fritid, familj, vänner och barn lika högt som prylar och teknik.
För att döma av situationen, är det precis det valet som vi har idag. Att folk har valt det senare alternativet är något som jag inte är säker på att vi är medvetna om.
Vilket väljer du?
"De människor som har tagit sitt liv har knappast gjort det lyckliga.Så underskatta inte glädjen i livet. Det är ju trots allt den vi lever för"
Inlägg
Alla gör varje dag ett antal VAL, fastän man inte tänker på det. EX.: Jag har aldrig ägt en bil utan alltid hyrt bil. I början enbart skrothögar till mycket bra priser men de fungerade.
SvaraRaderaOm du vill följa vad alla andra gör det kan inte jag göra något åt. Om du vill vara flock-ledare eller inte - det avgör du själv.
När du menar folk - så är det bra att du säger vem du menar med namn etc - annars är det bara flosker du skriver.
Själv heter John Lundgren, email: hotskain@gmail.com
mvh
John
Ja. Det var en bra punkt. Folk för mig är majoriteten. Strömmen eller vad man ska kalla den. Visst uppskattar många att vara med familj och vänner. Men tänk på att vi spenderar ofta mer tid med våra arbetskamrater och kontorets affärsystem än med våran egen familj. Det var det valet jag pratade om...
SvaraRaderaHej Emil!
SvaraRadera(Förlåt att svaret blir så långt)
Jag förstår, som gammalt Broder Daniel-fan, ditt resonemang om att många känner att de lägger ned en större del av deras tid på arbete än vad de önskar. Men samtidigt får man inte glömma vilket själsligt värde som finns i att trivas på ett arbete och att vara med och bidra till att göra världen bättre! Kom en rapport från SU för inte så många år sedan som tyder på att minskad arbetstid och lycka-hälsa inte korrelerar.
Men jag vill förtydliga att jag tycker att det är helt upp till dig och mig hur länge vi vill jobba för att må bra. Politiker ska inte bestämma över arbetstid, det ska arbetstagare och arbetsgivare göra för vad som passar dem bäst.
Sen håller jag inte alls med om att folk arbetar för att tjäna jättemycket pengar för att konsumera onödiga saker. Pengar är makt, makt att förändra. Jag kämpar för att få ett bra jobb med bra lön så att jag ska ha makten att förändra en värld som jag inte är nöjd med. Sen handlar det om solidaritet som jag skrev om i blogginlägget. Vi behöver tillväxt för att få mer pengar till sjukvård, forskning, skola etc. Får vi inte mer pengar till forskning kommer vi aldrig att klara klimatutmaningen.
Skulle kunna skriva hur mkt som helst om sista stycket, då jag (från mitt synsätt) har en helt annan uppfattning. Men jag ska försöka avrunda med lite tankar.
Klyftorna ökar - Inget problem för mig. Det är inte skillnaden mellan den rikaste och fattigaste som är problemet utan standarden för den som har det sämst (är John Rawls-fan).
Globalisering - Bara fantastiskt bra! Leder till högre standard och tillväxt i länderna. Det är ett fritt val, ingen måste jobba for Nike, det är bara en möjlighet. Sprider högre standard på arbetsplatserna genom hårdare konkurrens om arbetskraften. Jämför Kina 1990 och Kina 2010 ex.
Naturresurser tar slut - Med fria marknader tar inte resurser slut eftersom att de blir dyrare med lägre utbud och trycker på utvecklingen mot alternativa resurser. Bara under ett planekonomiskt system kan man tillåta resurser att ta slut.
Hoppas jag svarade på dina frågor :)