"Chefen är allra värst. Han har guldklocka, en ny kostym och ser allmänt världsvan ut"
Många tror idag att konsumtion bygger upp samhället. Det stämmer inte alls.
I Sverige är avundsjukan det som driver människan till stordåd.
Av vilken annan anledning skulle vi jobba 35år på samma kontor. Gå upp i ottan varje morgon och hämta barnen kl sex varje dag. År ut och år in. Tills skalligheten blivit märkbar och det orangea kuvertet gör sig påmint.
Vi börjar i bottenskicktet. Vi kollar med stora ögon på de som jobbar högre upp i företaget med avund. Chefen är allra värst. Han har guldklocka, en ny kostym och ser allmänt världsvan ut. Detta är nog lycka. Lycka i sin renaste form. Dessutom jobbar han mindre än alla andra. Bördan att ha ansvaret över alla på kontoret är nog så svårt, tycker de flesta.
Det hindrar dock inte någon från att försöka. Så man jobbar allt vad man kan. Man är lojal. Man passar upp chefen och man drömmer om befordran varje natt.
Ibland vill man bara ge upp. Vi är 300 personer på kontoret. Varför skulle jag bli ny chef? Då tar avundsjukan och allvaret tag i en på allvar. Och man minns genast guldklockans gyllene visare. Då anstränger vi oss ännu hårdare. Utan avundsjuka skulle kontoret stanna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar