"En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker
som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar"
Ett entusiastsamhälle strävar efter att alla ska jobba med vad de själva vill.
Detta kan låta som en omöjlig övergång men sanningen är att det har många fördelar.
Vi får extremt hög yrkes-service. Utvecklingen blir mycket bättre eftersom det finns större intresse att lära sig arbetsuppgifterna.
Man ökar därmed både kompetensen och kvalitén på det som levereras. Samtidigt gynnar detta globala utvecklingen positivt
Ett uttalande som med all rätt ska mötas med kritik. På ett forum på fotosidan.se skapades en intressant dialog kring detta.
Signaturen Jimh gav mig en nyttig fråga.
Jimh skrev: Vem ska jobba i saltgruvan?
Jag misstänkte vad han syftade på men frågade en extra gång.
Emil Svarade: Hej. Om jag ska vara ärlig förstod jag inte riktigt frågan du ställde...
Menar du vem som ska göra allt slitarbete som ingen har lust att göra? :)
Mvh Emil
jimh skrev: Ja precis. Sånt som är farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt, men ändå måste göras för att man skall kunna leva i något som skall kunna kallas för samhälle.
En jättebra borrande fråga som tvingade mig fram till en stor stunds tänkande. För mig var bilden klar men det gällde att presentera den på ett bra sätt. Jag svarade följande till Jimh:
Emil Svarade: Det där är en jättebra punkt som jag suttit hundratals timmar med.
Det finns en rad med lösningar och en hel del är komplexa.
Man kan utnyttja teknik och maskiner till en stor del av uppgifterna. Självklart kan detta inte göra allt arbete dock.
Man kan även göra de farliga uppgifterna mindre farliga genom att ha utrustning för dem.
Idag ser man bland annat fattiga bananplockare som öser ut bekämpningsmedel för hand, och andas in ångorna. Många blir sjuka och dör i förtid. I många av fallen är det arbetsgivare som inte köper in skyddsutrustning åt de anställda. Man har helt enkelt inte råd. Även att de anställda inte har vetskapen om hälsofaran med arbetet de gör.
Att bistå med utrustning, utbildning och ge alla människor värdiga arbetsuppgifter kan vara en lösning på problemet.
Tunga lyft kan helt skötas via maskiner vilket det till stor del görs även idag.
De tråkiga uppgifterna blir den största utmaningen eftersom alla ska få jobba med vad de själva vill.
Kortfattat har jag kommit fram till följande.
Uttråkning är något indivuduellt. En del älskar hockey medan andra somnar vid tv'n när det är hockey-vm.
Alla gillar olika saker och det är därför stor chans att i alla fall några faller in i en viss ram och gillar ett visst typ av jobb. Dvs. Det jobbet som du tycker är tråkigt kommer kanske bli glädjande för en annan person. och tvärtom.
Idag är det få jobb i industriländerna som beskriver detta.
Mycket av de manuella arbetet sköts i u-länder eftersom det just är som du sa:farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt.
På samma sätt som vi tagit bort dessa uppgifter från kartan genom olika åtgärder finns samma möjlighet i framtiden. Framförallt genom bättre teknik och utveckling som i min värld är tänkt att hjälpa människan som helhet, istället för individuella personers ekonomiska intressen.
Man ska inte glömma bort vissa saker. För stor del av världens befolkning skulle det knappast finnas något mer tråkigt och avtändande än att sitta och plocka med gamla mynt hela dagarna. Trots det finns det myntsamlare och entusiaster som gladligen lägger hela sina liv till den uppgiften.
Till slut kan jag säga. Om man trots detta hittar uppgifter som inte en jävla själ på hela jordklotet skulle vilja göra kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver dessa i ett redan utvecklat samhälle.
Mvh Emil
---------------------------------------------------------------------------------
Jag är fortfarande övertygad om att vi kan skapa en samhällsstruktur där alla kan jobba med vad de själva vill. Men självklart måste alla jobba med något.
En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar.
På detta vis kan vi komma ett steg närmare en modernare och mer upplyftande utveckling.
Inlägg
Din idé är vacker, den påminner mycket om egna tankar som jag hade för många år sen.
SvaraRaderaNär jag funderade i dessa banor såg jag att det fanns stora hål i mina idéer, men jag hoppades att jag skulle hitta lösningar för att lappa ihop hålen. Men efter många år blev min slutsats tyvärr att det var omöjligt.
Vi behöver verkligen lösningar. Men det som du beskriver ser jag tråkigt nog som en återvändsgränd. Vad jag kan se måste vi söka i helt andra riktningar.
"Om man trots detta hittar uppgifter som inte en jävla själ på hela jordklotet skulle vilja göra kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver dessa i ett redan utvecklat samhälle."
Jag har t ex svårt att se hur man lockar folk att utan ersättning dag efter dag städa bussar och tåg i vagndepåer. Robotar kommer inte klara såna jobb på mycket länge. Städningen måste ske på natten när vagnarna är ur trafik. Ingen utom kollegerna ser hur man sliter. Aldrig någonsin händer något nytt. Till och med på julafton och nyårsafton måste vagnarna städas. Det ska till en väldig känsla av samhällsansvar och vilja till självuppoffring för att man ska orka sig dit utan att få någonting för det, år ut och år in, bara för att man vet att det är bra för samhället.
Jag tror det finns många liknande jobb.
Varning: Om du äter medan du läser det här, avbryt ätandet innan du läser vidare.
Om jag ska drämma till med en uppgift som det blir väldigt svårt att värva folk till utan ersättning så behöver vi reparera kloakerna där det som spolas ner i toaletterna rinner bort.
I en artikel såg jag att det går rejält stora kloakrör i marken under städerna. Reparatören promenerar upprätt inne i rören, med bra skyddskläder förstås. Ibland måste man vada rakt igenom otrevligheterna. Ovanpå otrevligheterna flyter tjocka flak och klumpar av stelnat matfett. Folk häller nämligen spad och sky efter kycklingmiddagar och ungsstekar i toaletten. De kringflytande flaken och klumparna är fulla av bruna fläckar från otrevligheterna inunder.
Detta spräckliga material klibbar och kletar sig fast i allt det vidrör. T ex arméerna av råttor är klibbiga.
"Jag är fortfarande övertygad om att vi kan skapa en samhällsstruktur där alla kan jobba med vad de själva vill."
Om det stämmer kan vi göra så redan idag.
Det finns en sak som jag väldigt gärna vill pyssla med. Om det finns ett behov ute i samhället av att någon gör just det, då kan jag jobba med det redan idag, och få lön för det.
Om det däremot inte finns något behov, då faller idén att man kan göra vad man vill. Då behöver samhället inte det som jag vill jobba med.
"Men självklart måste alla jobba med något."
Vem kontrollerar att folk följer den regeln?
Jag vill inte granskas och kontrolleras av nån översittartyp i ett kontrollkontor. Framförallt vill jag absolut inte kontrolleras av nån som själv har valt kontrolljobbet bara för att han trivs med att ha makt och kontrollera och styra folk. Urk!
Eller får var och en kontrollera sig själv? Då blir det orättvist mot folk som har mycket självdisciplin och jobbar hårt. Folk utan självdisciplin rycker på axlarna och bryr sig inte. Dom tar en öl till. Nån annan kan jobba.
En svår fråga är vad ordet "jobba" betyder. Får jag bestämma helt själv? Då vill jag jobba som filosof. Mitt jobb blir att ligga på stranden och tänka. Ett svalkande dopp då och då rensar hjärnan.
När årstiden börjar kallna vill jag byta yrke. Då vill jag sitta inomhus och jobba som poet. Tyvärr har jag ingen som helst talang för poesi, så resultatet blir förfärligt. Men spelar roll, det är det jag vill göra.
Om folk klagar på mina dikter svarar jag att de ska vara väldigt, väldigt tacksamma att jag inte spelar fiol istället.
Som sagt, en vacker idé, men vad jag kan se är antalet hål tyvärr väldigt stort. Jag tror mycket mer på att grubbla vidare i helt andra riktningar. Jag tror det går att hitta en mycket vänligare och mänskligare ordning än den vi har idag, men jag tror vi måste söka i andra riktningar än de där du söker just nu.
Mycket tänkvärt. Har du läst Utopia? Om det samhället hade fungerat hade det varit underbart men jag har svårt att se hur det skulle gå ihop utan hot och likformighet. De stora problemen som talar emot din teori är girighet och marknadsekonomin.
SvaraRaderaDet kommer alltid finnas människor som vill ha mer, som inte ser något problem i att vältra sig i pengar även fast det betyder att de som har lite får ännu mindre. Marknadsekonomin betyder att en vd som egentligen inte gör särskilt mycket "jobb" eller på något sätt gör världen bättre får en miljonlön medans en hårt arbetande städare får så han knappt klarar sig.
Om det på något sätt fanns ett rättvist system där alla fick lika lön och möjligheter att göra det de ville tvivlar jag väldigt på att någon skulle välja att städa eller göra monotona okreativa jobb, visst - inte alla vill ha utmaningar och vara kreativa osv men de som frivilligt vill göra de skitiga jobb som är nödvändiga skulle vara mycket få tror jag.
Ursäkta långrandigheten, vet inte om jag fått fram vad jag menade att få fram.
>kafpauzo... Detta är mycket bra resonemang och det syns att du varit i väldigt liknande tankegångar som jag. Jag håller med om att det finns jobb som ingen på denna jord skulle vilja göra. Det finns lösningar för detta också även om de ibland kan bli långsökta. Det du beskrev om matfett i kloakerna är hemskt. Likväl tror jag inte det är många som vet vilken skada de gör när de spolar ner gårdagens grillrester i toaletten. En bristfällig i information till allmänheten är i detta fall en förutsättning för att de värsta jobben kommer till. Sedan har vi även tekniken som kommer och knackar på dörren från andra hållet. Nano-teknik och ytor som städar sig själva. Om detta faller väl ut kan städning bli ett mindre problem i framtiden.
SvaraRaderaVinstintresse ställer till det på andra sätt också.
Ett hemskt exempel där hemska smutsiga jobb tillkommer enbart av en pengagirig utveckling är oljeindustrin. Det är få som vet att de flesta bilar som finns idag skulle kunna vara elbilar. Ett stort problem som dock döljs är tekniken bakom batterier. Hur ska man få batterier som håller länge och har stark kapacitet? Det finns mängder av patenter på unika och fantastiska lösningar, som tyvärr ägs av oljebolagen själva. Man hindrar alltså utvecklingen i ett eget vinstintresse. Om alla skulle köra elbilar skulle ju ingen behöva bensin!
Håller dock helt med om vad du säger och mina teorier har fortfarande många saker att bevisa innan de är färdiga för prövning.
Jag tackar för kommentarerna. De är så givande och hjälper mig att vässa mina teorier yttligare. Förhoppningen är att de ska hålla fullt ut i praktiken, även om det finns många hinder på vägen.
>Nightwood. Spännande inlägg. Jag tycker du fick fram en hel!
Jag har inte läst Utopia. Är det någonting du rekommenderar?
Din beskrivning av marknadsekonomi är fenomenal. Dock sätter den stor press på problemet.Visst skulle det vara en fördel om saker kunde delar mer rättvist, men detta är mycket svårt. Precis som man kan utläsa ur kommentaren ovan din egen.
O andra sidan är människan kreativ till sinnet. Vi är kreativt lagda. Få av de jobb som finns idag stimulerar oss på rätt sätt. Det finns mycket frustration och längtan till helger. Självklart finns det drömjobb också. Man ska även tillägga att våran fanatism för prylar och nyheter gör att vi är tvingade att jobba så mycket och hårt som vi gör.
Dock kommer man ner till frågeställningen: Kan tekniken lösa en del av de tråkiga och hemska jobben som finns idag? Vem ska göra dem annars och kan vi ändra vårat levnadssätt så att ingen behöver göra dessa?
Frågan kvarstår men man måste ändå gräva lite i saker och ting för att få ett svar som sticker ut från det vanliga.
Mitt inlägg blev om möjligt ännu mer långrandigt, och jag är väldigt osäker på om jag fick fram vad jag ville säga.
Dock så tycker jag det var två fantastiska inlägg som gav väldigt mycket tillbaka. Att ställa de kritiska frågorna och resonera kring dem är ju förändring i ett första stadium.
Hade ingen jobbat för förändring hade jorden fortfarande varit platt!
Tack för superbra åsikter och tankar
Mvh Emil