Varför bestraffar samhället studenter som vill utvecklas?

Att bli bestraffad för sin vilja att utvecklas hör inte framtiden till


Utvecklingen kring utbildning och personlig utveckling är helt fel.
Antingen pluggar vi eller jobbar vi. Varför är inte utvecklingen mer komplex?

Pluggar du? Nej Jag jobbar.
Ett uttryck som trots sin vardagliga ton, borde tillhöra 1800-talets omoderna samhälle.
För trots att vi jobbar så lär vi oss med yrket, vilket ger oss kunskap och kompetens. Precis som studier. Och man måste väl ändå säga att en student arbetar bra även om denne inte får betalt.

Är detta inte bara en ordlek då? Innebörden finns ju där och det är egentligen bara uttrycken det är fel på.
Det påståendet håller jag inte med om. Samhället är idag uppdelat i tre delar.
Antingen jobbar man, studerar man eller inget av dem. Det sistnämnda kallas dessutom för arbetslös (eller arbetssökande i en snällare version). Trots detta finns det ingenting som heter studentlös eller studiesökande.

Att skilja på studier och arbete är dumt. Jättedumt. Så dumt att en mekanisk apa som spelar saxofon skulle likna ett geni i jämförelse.
Till och med denne lille krabat skulle inse att dessa ord borde försvinna och ersättas med en diskussion om kompetens.

För när pusslet är på plats så handlar det egentligen bara om en sak. Kunskap och kunnande. Studier som arbete.

Man studerar för att få jobb, vilket egentligen är ren galenskap. För när vi väl börjar jobba så fortsätter ju i princip studierna fast på ett annorlunda vis.
Studenterna blir dock rånade ekonomiskt sett, eftersom det kostar mycket att studera. När man istället gör i princip samma sak i praktiken får man helt plötsligt betalt för sitt arbete.

Antingen borde man få lön för att studera eller få studierna & levnadskostnader betalade.
Ingen ska behöva bli bestraffad med långa bindande lån för att man har motivationen att vilja utvecklas.

Enkelhetens portion borde ju vara att titta på följande:
*Hur mycket kompetens behöver vi för X-uppgift.
*Hur skaffar vi oss Y-kompetens på kortast möjliga sätt.
*Hur kan vi använda X+Y på bästa möjliga sätt?

Svårare än så är det inte

I ett modernt och utvecklat samhälle är en hög kompetensnivå helt avgörande. Hur ska vi nå detta om folk tvingas jobba med orelaterade tillsvidarejobb för att försöka betala sina studier?



Detta är yttligare ett exempel på en samhällsform som folk ser som helt självklar bara för att det har varit så här under de senaste århundraden. Framtiden knackar på dörren. Vi öppnar inte!
Trots att vi har de tekniska utvecklingen, kompetensen och mycket mer så föredrar vi leva vidare i en korrupt värld där pengar och begär konkurrerar ut utveckling och personlig stimulans.
När landet leds av gamla gubbar vars största uppgift är att förvandla människor och hjärtan in till siffror och statistik, blir resultatet lidande. Om du inte passar in i mallen, så kan du gå hem.

Visa att du inte är en siffra. Att du & dina tankar utgår ifrån ett hjärta. Tvinga bort det känslokalla levnadssättet. Skapa en samhällsform som utgår ifrån dina behov. Inte den lilla skaran människor som redan har allt. Knacka på deras port!

Varför någonting alltid saknas

"Hur ska vi förvänta oss en felfri utveckling med stora framsteg när lönsamheten ligger i att misslyckas?"

Det är inte längre lönsamt att tillverka felfria produkter!

Buggar på nya iphone 4 har fått folk att rasa. Toyota får återkalla 300 000 bilar, spelet är bättre än 2:an men fortfarande saknar vi...

Att medvetet sitta på information för att kunna ha någonting till nästa generations utveckling är kanske ekonomiskt rätt, men i utvecklingssyfte helt vansinnigt.

Trots år av produktutveckling, nya finesser och noggrann programmering hör det till vanligheterna att saker man köper inte är färdiga trots att de ligger i oöppnade paket i affären.
Det är alltid någonting som saknas med nya prylar man köper.

Företagen vill ju få din drivkraft att även nästa år vilja uppgradera till nya versioner av en pryl.
Är sakerna för hållbara kommer det dröja för lång tid innan konsumenterna kommer tillbaka och köper nytt. Detta blir väldigt olönsamt för företagen.
Samtidigt förklarar det varför det idag är nästan omöjligt att hitta bra kvalité till ett billigt pris.

Man ser också detta mycket tydligt i många fall. Exempelvis livsmedelsindustrin. Antingen är det någon billig röra, proppad med industritillsatser, och annat skit. Annars är det handgjort lyxröra till ett högt pris.

Sanningen kan verka långsökt och rent ut sagt idiotisk. Men faktum kvarstår. Inget företag vill tillverka en felfri produkt, eftersom de kommer förlora på det i längden.

Hur ska vi förvänta oss en felfri utveckling med stora framsteg när lönsamheten ligger i att misslyckas?

Framtidens pensionärer kommer dö av svält

"Vi tillväxthetsar & förlitar oss på slumpen. Något så extremt ogenomtänkt att ordet ”idioti” får en helt ny innebörd"

Sveriges pensionssystem studeras av hela världen.

Det är något som våra politiker ofta brukar skryta med.
Varför kan man undra. För att det är så väldigt dåligt och ogenomtänkt?

En ständigt ökande befolkning är ett krav för systemets framgång. Av denna anledning fortsätter politiker att pressa familjer att skaffa ännu fler barn, trots att överbefolkningen på jorden redan är ett faktum.

Här måste man tänka logiskt, och man behöver inte vara gammal eller särskilt skarp för att förstå att något är helt fel.

Om systemet byggs upp kring en ständig befolkningsökning. Detta fungerar säkert under något århundrade till. Men när vi börjar att bli väldigt många, och denna stora massa ska fortsätta att öka. Hur gör vi då?

Ska den öka i all oändlighet? Den måste det.
Annars kommer ju våra gamla inte få ett öre i framtiden!

Frågan är ju denna: Hur många år fram i tiden har vi tänkt? Vad ska vi göra när vi inte kan trycka in fler personer per kvadratmeter i vårt avlånga land?

Ska de gamla dö i svält tack vare tillväxten eller hur har någon tänkt?

Detta kortsiktiga tänkande är inte bara rent farligt. Det är också extremt dumt, eftersom man hela tiden skjuter sitt eget ansvar framåt i tiden.

Man kan vara rätt säker på sin sak när man säger att någon, någongång kommer bli något frustrerad över oss och våran syn på utveckling som tyvärr inte verkar sträcka sig längre än morgondagen.

En sak bär ansvaret för detta. Vi har inget mål för utvecklingen. Vi tillväxthetsar & förlitar oss på slumpen. Något så extremt ogenomtänkt att ordet ”idioti” får en helt ny innebörd.

I ett alternativt entusiastsamhälle finns en tydlig plan för utvecklingen och ett uppsatt mål att sträva efter.
Företag har detta, idrottsstjärnor har detta, folk som har nått framgång i övrigt har detta.

Varför ska detta saknas i vårat samhälle?

Hon läser

"Utvecklingen som trappas upp gynnar ju tillslut förvånansvärt få. Och om man tänker på vad vi betalar för pris känns det faktiskt som om den mänskliga utvecklingen är onödigt dyr"

Väckarklockans hårda ljud skär igenom luften. En hand läggs på klockan som genast blir tyst.

6:00 Hon lyfter sig upp i sängen och torkar gruset i ögonen.

7:10 Stiger på tåget. En del sover medan andra läser. Hon själv läser.

8:00 Går in på kontoret. Hon tar en kaffe i ett desperat försök att vakna.

8:00-17:00 Hon Jobbar.

17:10 Springer till tåget. En del läser medan andra jobbar. Hon själv läser.

18:00 Det är mörkt ute. Hon lagar mat.

20:00 Hon har precis diskat klart. Kläderna till imorgon ska strykas.

21:00 Pussar sin dotter godnatt. Läser saga.

22:00 Pussar hennes man godnatt. Hon somnar.

När jag går igenom ett stort köpcentrum slås jag av tanken vad många valmöjligheter vi har. Jag tänker även på hur många valmöjligheter jag egentligen behöver.

Jag kan inte säga att dessa tar ut varandra.

En dag var jag ute och handlade i ett köpcentrum. På en 4 meter hög och 10 meter lång hylla räknar jag mig till hela 74 sorters matolja. Jag tog en liten flaska från mängden.

Egentligen skulle jag bara ha den till att ringla lite över salladen. Samma olja från samma tillverkare fans i två andra storlekar.

Du hade möjligheten att välja mellan en Ekologisk, extra virgin. Classic, traditionell eller kallpressad. Jag valde ekologisk. Något jag antagligen skulle göra nästa gång också.

Hade det bara funnits classic hade jag självklart tagit den istället.

Antagligen utan att sakna de andra tiotal alternativen.

Idag jobbar vi 8 timmar per dag. Det är precis lika mycket som vi jobbade för 20år sedan.

På 20 år har det dock hänt en hel del saker. Datorer har blivit snabbare och bättre. Affärssystem större och smartare. Vardagen effektivare och bekvämare.

För 20 år sedan behövde man heltidsanställda för att göra uträkningar, och andra administrativa saker. Idag kan dessa skötas helt automatiskt via datorer.

Vad vi förut skickade i brev över hela jordklotet går idag att skicka på ett mejl med några sekunders fördröjning.

För varje process vi effektiviserar vinner vi enormt mycket tid. Så var tar denna tid vägen?

Ger den oss mer fritid för att spendera med familj och vänner? Nej...

Ger den oss ett mervärde på jobbet och en arbetssituation som inte är lika stressad? Knappast!

Har vi överhuvudtaget vunnit något på denna vinsthetsande utveckling? Osäkert.

Vi betalar vår fritid med ett sortiment vi aldrig utnyttjar tillfullo. Skulle vi minska sortimentet med 50% skulle vi även kunna gå ner motsvarande arbetstid.

Konsekvenserna av detta skulle kunna diskuteras om och om igen, huruvida marknad påverkas. Ekonomin påverkas. Lönerna påverkas ect.

Detta är viktigt, men frågan är om tillväxt och maktgalenskap är tecken på en positiv utveckling.

Den 8 meter långa hyllan med flingor skulle gärna få vara hälften så stor för mig. Eller ännu mindre. Frågan är hur denna lilla ändring skulle påverka det samhället vi lever i.

Utvecklingen som trappas upp gynnar ju tillslut förvånansvärt få. Och om man tänker på vad vi betalar för pris känns det faktiskt som om den mänskliga utvecklingen är onödigt dyr.

-I en problemvärld står tiden och utvecklingen alltid stilla -

"Lagar ska stiftas, forskare ska tänka, fina herrar i kostymer ska räkna och efter ett decennium när man äntligen kan ta beslutet är problemet inte kvar, eller kanske helt förändrat"

När man pratar om revolutionerande projekt som världsfred eller fattigdomsbekämpning är det många som rycker på axlarna. Dessa är problem som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. En del är starka medan andra är svaga. Folk kommer alltid att utnyttja varandra och vi kommer alltid att ha en över och underklass.

Trots att resonemanget kan ses som ganska självklart hos de flesta anser jag att vi måste vara mer skeptiska till dessa fakta. Hade vi inte tänkt nyskapande och annorlunda hade vi fortfarande jagat mammutar med stenyxor.

De problem som finns på jorden är inte svåra att lösa. I teorin. Dock nästan omöjliga i praktiken. Det är en utbredd åsikt som jag till viss del kan hålla med om.

Å andra sidan kan man se det helt åt det andra håller. Att de problem som finns i världen är något som vi själva skapar och som därmed är enkla att lösa.

Jag tror svårigheten med att lösa de stora världsproblemen är att vi lever i en problemvärld.

Det finns för mycket prioritet på svårigheter och utmaningar istället för att lägga fokus och kraft på lösningarna.

Vi måste bli mer direkta och flexibla om vi ska kunna lösa problem.

Bekämpa fattigdom? Hur enkelt som helst.

Dela jordens resurser jämnare. Minska befolkningsantalet så att resurserna räcker till. Utnyttja inte någon ekonomiskt som riskerar att falla in i fattigdom. Och ge upp det ekonomiska tänkandet när det gäller mat och vatten. Inget liv har ett pris.

Så, klart. Fattigdom bekämpat.

Nu slår problemvärlden med sitt trollspö. Så kan man inte lösa problemen, eller? Vem betalar för det här? Vem agerar? Vem måste ge upp vad? Folk kommer inte att acceptera detta? Kommer du?

Sedan är hjulet igång. Vi har svårt att förstå att lösningar kan vara så här enkla. Det måste helt enkelt finnas problem i vägen. På det viset kan vi stå och jämföra, dividera och kanske komma fram till något. Om inte, så kanske nästa generation har bättre framgång. Och så håller vi på. År ut och år in.

Lagar ska stiftas, forskare ska tänka, fina herrar i kostymer ska räkna och efter ett decennium när man äntligen kan ta beslutet är problemet inte kvar, eller kanske helt förändrat. Man börjar då om, och så håller det på.

Detta kan väl ändå inte vara det vi kallar utveckling?

Faran med ett för stort vinstintresse

"Genom att effektivisera och ständigt jaga pengar, finns det chans till upprepning"

Jag skrev för någon dag sedan här i bloggen om fria konkurrensens påverkan som blev till bajs i maten.
Även om det var en allvarlig jämförelse mot storstaten USA där vinstintressena gått över gränsen så vreds hela artikeln lite skämtsamt.

Titta lite extra innanför plasten nästa gång du är och handlar uppmanade jag till, och skrattade lite inombords.

Paralellen var tydlig. Jag hade läst att Scan skulle börja centralisera sin verksamhet vilket är ett tydligt tecken på ett stort vinstintresse.

Mindre aktörer skulle slås ut, bönder var oroliga och mycket därtill.

Denna utveckling har man sett länge i Amerika, vilket har gjort slakteriföretagen till en av de rikaste aktörerna i hela landet.

När dessa vinstintressen blivit för stora började man inte överraskande tumma på kvalitén. Enligt det amerikanska livsmedelsverket hittade man avföring i 70% av den köttfärs som såldes i landet.

Jag såg de tydliga parallellerna nu när även Scan gick i samma riktning. Min tanke var att samma sak skulle kunna hända i Sverige.

Scan har faktiskt redan varit i stormväder. År 2006 gick expressen ut med:
"Scan hotas betala vite på 100 000kr efter bajs i kött"

Jag tror att centraliseringen och den ständiga jakten på pengar mycket väl kan göra så att det börjar tummas på kvalitén igen.

Utvecklingen i världen är väldigt förutsägbar. Något som är synd eftersom den inte går åt rätt håll...

Jag är fast besluten att fortsätta skriva om fusket och visa omvärlden att vi behöver ett alternativt samhälle.

En utveckling utan skit eller fusk..

Källor:
eN Alternativ värld - Blogg
Bok Eric schlosser "Snabbmatslandet"
http://www.expressen.se/1.491582