Dagen då slitet papper blev på liv och död

Pengar har ett ett värde. Självklart har pengar ett värde. De är värda någonting därför att....
…..

Här tar tyvärr mitt kunnande slut. Trots att vi har levt kring denna princip så länge som folk kan minnas, kan jag inte hitta en logisk fortsättning på meningen.

Märkligt.

Det är knappast mängden papper i en sedel som ger den dess värde. För en svensk tusenlapp på 5 gram papper kan man utan problem köpa 20 kilo annat papper i närmaste affär. Så vad skiljer mer pengar från papper?

Tryckfärgen och vattenstämplar må vara svåra att kopiera, men att de skulle vara värda ens i närheten av sedelns värde, tror nog inte ens riksbanken själva på.

Skillnaderna på pengar och papper börjar att minska.
Desperat börjar jag leta efter ett mer tillfredsställande svar.

Är de unika då, fortsätter jag med sviktande röstläge.
Någonting som massproduceras och dessutom finns i miljarder identiska kopior är så långt från originellt som man kan komma.

Jag blir tyst för en stund. Låter tankarna själva få bestämma.
Det verkar dock inte hjälpa. Håller jag på att bli tokig eller varför får jag inte det att gå ihop?

Är dom vackra att titta på?
Jag rynkar på näsan åt min egen frågeställning, som trots allt var det sista som jag kunde komma på.
Nja, gamla kungar och gubbar i krulligt hår. En trist påminnelse om en svunnen tid, för länge sedan.
Det ger mig precis lika mycket att stå och bläddra i en gammal historiebok, som att handla kontant i butiken.

Det kan nog inte vara svaret heller konstaterar jag tyst för mig själv.

Nu vet jag, ropade jag och sken upp. Pengar har ett värde för att någon säger det. - Tonfallet var långt ifrån övertygande. Jag blundade hårt.
Besviken över min oförmåga att inte få ett tydligare svar på frågan, går jag ut och tar lite frisk luft. Sanningen blev väldigt otydlig idag, jag mår inte bra.

Jag måste skicka ett brev till riksbanken och be dom förklara sig bättre.

Det är ju trots allt dom som säger att pengar har ett värde...