Meningen med livet är ett ganska slappt och urvattnat uttryck. Trots detta är tanken spännande och vi flesta har nog försökt svara på frågan själva.
"Ett resonemang skulle kunna vara att meningen med livet är att göra saker som man vill leva för. Därmed känna glädje i det man gör.
Att känna sorg är snarare tvärtom. De människor som har tagit sitt liv har knappast gjort det lyckliga. Så underskatta inte glädjen i livet. Det är ju trots allt den vi lever för."
Genom mina år i arbetslivet och skolan har jag alltid sett en strävan. En stark längtan efter fredagseftermiddagarna. Den börjar på måndagsmorgonen. Följer oss hela veckan och släpper oss lagom till helgen. Så håller det på, år ut och år in.
I dagens samhälle lever vi inte. Vi längtar.
Jag precis som alla andra gillar också att ha någonting att se fram emot, men jag motsäger mig principen att hela vårat samhälle ska byggas upp på detta fenomen.
-::-
Inlägg
För många av våra stackars svenska medmänniskor så sträcker det ju till och med sig så långt att det bara är dom dära tre veckorna utomlands, då man får slippa allt meningslöst jobbande, som man längtar till.
SvaraRaderaOch om man samtidigt tittar på vilka som faktiskt drivit utvecklingen frammåt så är det nästan (vad jag kan komma att tänka på i alla fall) människor som följt sin passion, inte strävan efter pengar. Einstein, Tesla, bröderna Wright. Jag är övertygad om att var och varenda människa är kapabel skapa fantastiska verk som gynnar oss alla, bara man skulle få rätt förutsättningar för att sträva efter någonting man verkligen brinner för.
Här är ett föredrag som på många sätt kan kopplas till det vi pratar om:
http://www.youtube.com/watch?v=rrkrvAUbU9Y
Keep up the good work!
/Samuel
Hej Samuel och tack för en givande kommentar och en länk som gjorde mig ännu mer motiverad att skriva mer.
SvaraRaderaJag håller helt med i vad du säger om jobb och utveckling. De är personerna i fråga, som har fått promenera igenom parken, sitta och fundera på lunchen som har kommit på de stora lösningarna.
Detta är verkligen intressant. Exemplena du gav är verkligen sanna, för hade Einstein föds idag, och fått jobba sina första år som telefonförsäljare eller arbetande på övertid hos något av storföretagen, hade antagligen både hans talang och motivation att lära gått i stöpet.
Folk säger att arbetslöshet gör dig lat. Jag skrev ett 200sidor långt miljöarbete under en utlandsvistelse i spanien, där jag under en tid var arbetslös. Jag var kreativ och motiverad. Idag jobbar jag heltid och den tiden jag har ledig, blir ofokuserad. Jag sätter mig med pappret framför mig. Vill skriva. En timme senare är pappret fortfarande tomt. Antar att tankarna fortfarande ligger kvar i jobbet.
Uppskattar mycket dina tankar, och skulle gärna läsa mer av vad du har att säga. Finns dock ingen länk eller liknande så jag antar att din blogg/sida inte visas för utomstående. Ser du detta får du gärna skicka över den!
Tack och ha det bra!
Mvh Emil