Tillväxt lönsammare än....Vänskap?

Förväntan?
läs artiklarna nedan först!






Jag är 22år gammal. Jag saknar ekonomiutbildning.
Och tur är väl det!

Under en längre tid här på bloggen har jag publicerat mina teorier om banker och hur dessa går starkt genom en finanskris man själva skapat. För ekonomer och insatta statsmän kommer bankernas vinster dock som en överraskning. Vinsterna i de Svenska bankerna blev högt över förväntan i år.
Rubrikerna ovan är urklipp från tidningar under den senaste tiden. De handlar alltså om aktuella siffror som bankerna har presenterat nyligen. Många har säkert redan läst om SEB, Swedbank och Nordea som nyligen gick ut med sina delårsrapporter. Vinster som överraskade alla, inklusive sig själva.
Jag blir själv lika förvånad varje gång jag läser det. För den enda överraskningen för mig har varit hur någon alls kunnat blivit överraskad.
Det handlar knappast om att jag har en magisk kula hemma där jag ser in i framtiden.
Samtidigt blir man jätteförvånad när ekonomer och högt uppsatta banktjänstemän har totalt fel.
De är inte ens nära. Trots att de jobbar dagligen med analyser och ekonomi.

Så kallade experter, är inget annat än små män i stora kostymer, som trots sin oduglighet gång på gång får fortsatt förtroende att styra samhället i deras egen riktning.
De får tåla kritik.
Och så länge som jag gång på gång får rätt i mina påståenden kommer jag att fortsätta att kalla högutbildade ekonomer för okunniga snorungar. Om man efter tiotals år av studier och erfarenhet inte ens kan förutse något så självklart. Ja då har man helt enkelt inte på jobbet att göra.
Hur har det gått till egentligen? Hur har vanliga människor kommit fram till svaren som proffsen inte ser?
Ju mer insatt man blir, desto klarare blir bilden. Man använder logik tills det att ingenting längre förvånar. Ungefär samma logik som Dagens Nyheter gjorde när man skrev ihop denna rubrik (under) slutet av 2006.
När denna logik utvärderas och jämförs med historiska händelser börjar en röd tråd att framträda. Bankerna har alltid varit vinnare. De beror inte bara på att man är vinstdrivande företag i en funktion som är helt nödvändig för samhällets existens. Man har ju en enorm makt eftersom folk alltid behöver pengar & lån.
Vi har alltid haft finanskriser i världen. Stora som små. Bankerna har alltid gått segrande ur situationen, medan människor har fått svälta & överge sina hem. Företag har stängts. Sjukhus & skolor har fått otillräkliga resurser. Ett helt folk har blivit lidande, på grund av några enskilda människors jakt på snabba vinster.
Nu ser vi samma sak hända igen. Om några år är det glömt igen.
Tänk brett, se klart och se logik.
Ingen vinner på att ha sin lycka & glädje styrt från yttre faktorer.

Att ta betalt och tjäna pengar på att tillhanda en samhällsfunktion som pengar är ungefär lika logiskt som att svenska staten skulle ta betalt av dig för dricksvatten & ren luft.

Vi kan skratta åt det idag, men lika omedvetande kommer vi stå och betala räkningen om några år. Jag kan inte tjata tillräckligt om detta, men vi måste kräva ett stopp. Tillväxt har ett pris.
Annars kommer vi i framtiden betala för precis allt.


Vänskap, frihet..................Kärlek?




Hur mycket betalar du?

Pengars utseende mer än bara tryckfärg

En vision om en förfluten tid?

Vad säger pengars utseende om landet de kommer ifrån?
I många fall är svaret på frågan: Inte mycket.

Pengar är marknadsföring på mycket hög nivå. Skulle ett företag få tillstånd att trycka sin logo på våra pengar, skulle de bli kända över hela landet.

Våra kära pengar är dock en enormt stor faktor. Det är det första vi får i handen när vi åker till ett främmande land. Vi jobbar 160 timmar i månaden för dessa färglösa pappersbitar.

Men vad gör egentligen en utdöd gammal kung på våra nytryckta sedlar? Ingen vet.
Själv kan jag tycka att en sedel med ansikten av en gammal kungligheter känns fel. Ungefär som att vi behöver påminnas om vilket uråldrigt betalningsmedel pengar egentligen är.

"Man kan inte låta bli att förundras över den enorma respekt som finns i sedlar & mynt. Samtidigt skrattar jag åt logiken att några skrynkliga papper kan vara ensam drivkraft åt ett helt samhälle och en värld."

Spelar detta så stor roll kan man fråga sig. Både ja och nej.
Jag tar upp en sedel från Gambia. På framsidan ser man ett barn. En liten flicka med lockar i håret. som skrattar. Ansiktet fullkomligt lyser upp av glädje. Det finns också en fågel. Den har lång näbb och är sådär härligt färggrann som man kan förvänta sig av en tropisk fågel. Är detta vision undrar jag?
Vad vill vi att folk förknippar med Gambia? Framtidsvisioner och respekt för miljön.

Jag tar upp en svensk 1000-lapp. Gustav Wasa kastar ett getöga på mig. Jag tänker på alla framgångsrika svenskar som idag inte får vara med och visa Sverige från sin bästa sida. Istället har vi en flera hundra år gammal kung på våra sedlar.
Det måste faktiskt kännas som ett slag i magen på de flesta. Har vi verkligen inte åstadkommit något mer imponerande under de senaste århundraden?

Man kan inte låta bli att förundras över den enorma respekt som finns i sedlar & mynt. Samtidigt skrattar jag åt logiken att några skrynkliga papper kan vara ensam drivkraft åt ett helt samhälle och en värld.

Trots detta påstående är jag glad att vi har kontanter som betalningsmedel. Det tvingar bankerna att ha täckning för sina kapital, och ger oss därmed en stabil ekonomi utan finanskriser, dock med risk för en långsammare tillväxt.

"Känslor & handlingar är det som vi lever med idag och det kan inte alltid värderas i pengar. Därför ser jag det logiskt att leta ett annat system för handeln i framtiden."

Om alla slutade betala med kort idag skulle inte bara alla landets banker gå i konkurs. Vi skulle istället få en mycket stabilare ekonomi utan skulder och luftkapital.

Sedlar fyller även andra syften. Dessa ger oss en bild av olika länders visioner och drömmar. Allt från natur & framtid, till dammiga kungar & historisk rikedom.

Det kan dock aldrig försvara det ekonomiska läget vi ser idag. Kort eller kontanter spelar egentligen ingen roll. Ett system som byggs upp kring arbete för siffror eller i bästa fall några hundra gram papper känns allt annat än realistiskt.

Känslor & handlingar är det som vi lever med idag och det kan inte alltid värderas i pengar. Därför ser jag det logiskt att leta ett annat system för handeln i framtiden.

Den dagen folk börjar inse att det vi jobbar för inte har något konkret värde, kommer systemet falla samman. Du har precis som jag massa papper i byrålådan, men är inte miljonär för det.

Så vem bestämmer om vilket papper som är värde eller inte?!

10 Gambianska Dalasis. Framtidsvisioner och respekt för miljön?

Att vara världens bästa förälder

Orginaltitel: Ett barn - Två världar

skriven av Emil Gustavsson

"För ett barn som inte mår bra är inget lyckligt barn"

Som förälder till sitt eget barn bryr man sig inte sällan om andra barn också.
Exempelvis ditt barns kompisar.

Om din son/dotter någon gång skulle komma hem med en kompis som hade ramlat och slagit sig, hade man som förälder hämtat sjuklådan och lagt om såret.
Kompisens barn skulle lika gärna kunna varit ditt eget, och därför är det viktigt att man behandlar det som sitt eget.
För ett barn som inte mår bra är inget lyckligt barn.

Låt istället säga att ditt barn en dag tar hem två andra vänner för att leka med. Den ena heter Edina och kommer från Congo, den andra heter Sergei och kommer från södra Ukraina.

Edina är normallång för sin ålder. Hon ska fylla 13 nästa vecka. Trots detta väger hon bara 15kilo. Hon är extremt smal och revbenen och bröstkorgen markerar sig synligt trots att hon bär T-shirt.

Sergei är lite längre, och går klädd i en trasig randig tröja. Även han är smal och kindbenen i ansiktet är tydliga. I många situationer agerar Sergei apatiskt och det är svårt att få någon riktig kontakt med honom.

Båda dessa barn kommer från extremt fattiga situationer. De svälter ofta och Sergeis mamma tvingas jobba som prostituerad för att kunna försörja familjen.
Edinas föräldrar dog när hon var ett år och hon bor nu med sin gamla sjuka mormor.

"Tänk inte avstånd. Tänk hjärta. De är barn med drömmar precis som våra egna. Skillnaden är att de inte lever i samma del av världen som oss själva"

Det kanske är lite svårt att föreställa sig situationen, men hur skulle du som förälder reagera om ditt barn tog hem Sergei & Edina för att leka. Kanske stanna över middagen?

Jag frågar mig:

Allvaret som skulle infinna sig vid middagsbordet när man som förälder frågar hur de lever hemma hos sig.
Känslan att känna maten komma upp igen när man hörde om hur de levde.
Klumpen i halsen av upprördhet att ingen gör någonting.
Få känslan av att dessa två barn kunde precis lika gärna ha varit dina egna...
Skulle du som förälder få större inblick i situationen om de gjorde det? Antagligen.

Solidariteten föräldrar emellan är i många fall helt enastående. Man stöttar varandra, man hjälper varandra med i princip allt. Varför kan detta inte gälla på längre avstånd?

Att gå runt i ett par Nike-skor handsydda av barn medan man tar en roll som en global förälder fungerar inte alls. Dubbelmoralen kan inte räknad i kilometer.

Tänk inte avstånd. Tänk hjärta. De är barn med drömmar precis som våra egna. Skillnaden är att de inte lever i samma del av världen som oss själva.

Känns detta överhuvudtaget väsentligt?

:-:

Misstänksamhet mot statistik gällande fattigdom

-Dokument statistik-

Vem har vinning i att presentera resultat kring fattigdom och svält? Kanske bara en person som senare har vinning i att presentera en minskning av dessa två.
All forskning är sponsrad. Forskning som inte är vinstdrivande kommer att överleva en väldigt begränsad tid. Så var kommer all information ifrån?

Att det överhuvudtaget finns statistik på hur många som är fattiga/hungriga är ett svagt bevis på att någonting inte står rätt till.

Min första fråga är berättigad:
Hur har man genomfört dessa undersökningarna egentligen?
Har man åkt runt till alla världens människor och frågat om de är hungriga eller inte?

Det beror ju inte bara på om man har ätit precis, utan man bortser även från andra faktorer. Det föds ungefär ett barn var 3:e sekund. Är detta barnet svältande? Knappast eftersom de har tillgång till modersmjölk under en tid.

Sedan finns det även andra perspektiv på problemet.
Var går gränsen mellan fattig och rik. Man kan ha ett rikt liv trots att man är fattig. Man kan även vara fattig på andra sätt än rent kapitalmässigt. Det hela blir ett flytande gränsland som inte går att skrivas ut.

Det är för stort fokus på nummer och kalkyler när folk dör av näringsbrist. Det är inte ens väsentligt!
Vi måste acceptera att det finns fattigdom och göra någonting åt det.
Statistik som säger någonting annat kan bara tas med en nypa salt.

Bistånd är fel väg

Varför biståndsorganisationer är fel.

När jag säger att bistånd är fel, är det många som rycker på axlarna. Varför skulle en god gärning kunna vara fel? Bistånd hjälper ju årligen massvis med människor från svält och fattigdom. Men bistånd är fel på många sätt, av samma anledning som att det är bra på andra sätt. Men det är övervägande dåligt. Jag skulle sammanfatta det så här: Bistånd i sig är inte fel. Men det sättet vi använder bistånd idag är tyvärr ingen bra lösning på problemen som finns. En förändring av bistånd är nödvändig! Nedan följer punkter som jag vill att du reflekterar över. Det är anledningar till varför jag tycker att bistånd inte fungerar bra.

*Syntetisk andning
Att pumpa in pengar i en biståndsorganisation är precis som att ge syntetisk andning till en person som ligger i respirator. Den dagen någon drar ur kontakten och stoppar pengaflödet dör biståndet, och därmed patienten och de lidande.
*Man skjuter upp problemen
Bistånd hjälper många, men trots det kan man knappast kalla det effektivt. Mycket av biståndet skingras och går till annat. Det tar lång tid att bygga upp ett bistånd och det är sällan hjälpen blir snabb och effektiv.

* ”Bistånd har funnits länge, men har aldrig lyckats utrota fattigdom”
En påstående som trots sin sanning även har en inre innebörd. Biståndsorganisationer strävar efter att minska problem i världen. Trots detta är det väldigt få globala problem som lösts genom bistånd i historien.

*Pengarna svindlas!
Det finns oräkneliga skräckexempel på vad biståndspengar har gått till. Alltifrån att låta volontärarbetare bo på fem-stjärniga hotell till att köpa prostituerade. Lösningen på detta problem är att anställa folk som brinner för att hjälpa. Inte folk som vill ha lite kul och se sig om i världen. Det handlar om enorma summor och rekrytering i branschen borde skötas med mycket större omsorg. Precis som bank & flygplatsanställda borde det finnas en kravprofil med krav på säkerhet för att motverka svindel.

*Skapar en god motpol för att ge allmänheten en känsla av trygghet (att någon i alla fall tar tag i problemen)
Det här kan verka långsökt men är i min mening mycket viktigare än vad man kan tro. Folk idag har mycket att göra. Om dessa ser att någon tar hand om problemet, kan de leva vidare i gott samvete.

*Vem styr egentligen? Politik, affär?
Vem är egentligen en biståndsorganisation? Vilka personer ligger bakom och vilka syften har dem? Det finns tusentals med personer som har väldigt stort inflytande i biståndsorganisationer. Trots det är de knappt kända för allmänheten! Hur ska då folk kunna vara kritiska och förstå organisationens visioner, när knappt de som jobbar med bistånd känner till personerna ovan sig. Vad och vilket styr? Är det vinstintresse eller politiska intressen som spelar in?

*BiB Bistånd is business precis som allt annat
BiB förkortningen kan i princip sättas efter vilket ord som helst. Med detta menas att i princip allt är business och allt handlar om pengar på ett eller annat sätt. Biståndsorganisation fungerar precis som vilket annat företag som helst. Målet är att tjäna sitt levebröd. Bistånd är en affärsidé. Skillnaden är att man tjänar pengar i ett gott syfte. Det är dock den enda skillnaden.

*Pengagirighet
Styrelsemedlemmar och VD's i biståndsorganisation tjänar ofta väldigt mycket pengar. Något som istället skulle kunna hjälpa många människor i den organisationen de själva jobbar med. Denna pengagirighet är kanske inte unik men likväl oacceptabel när man jobbar med att bistå folk med hjälp. De om några borde ha lärt sig värdet av att hjälpa. Det finns ingen logik i ett företag som gör reklam som ”titta vad mycket 100kr räcker till” medan VD'n tjänar 100 000:- i månadslön. Detta är ren stöld och inget annat. Att stödja bistånd utan att reagera på detta är medhjälp till stöld. Även detta oacceptabelt.

Alla måste ta sitt ansvar, även på toppen av pyramiden.
Att skapa en kultur som utgår ifrån den enskildes plånbok är ett steg i helt fel riktning. Makthavare världen över är för bekväma i sina beslut. Man borde istället kolla på hur man kan reformera dagens ekonomiska struktur för att förhindra fattigdom. Att genom medveten elitmarknadsföring skapa en prylkultur, gör inte bara att stora globala koncerner ser en vinning i extremt underbetalda jobb för att kunna pressa priser. Barn i u-länder äger hellre mobiltelefoner än ett par skor. Många resande som jag pratat med kan bevittna detta. Riksbankernas låga låneräntor bär stor skuld till detta beteende.
*Dålig forskning kring vem som bär skulden.
Vi får tusentals uppmaningar varje år att stödja bistånd ekonomiskt. Det pratas mycket om hur man ska få folk att ge fler och mer i bistånd. Dock läggs det ner väldigt lite tid på att titta på hur man kan minska behovet av bistånd. Att gå från ”andra hållet” är inte så dumt som det låter. Forska kring och presentera resultat om vem som är skyldig till fattigdomen. De större biståndsorganisationerna är snuskigt rika. De skulle utan problem klara av att bekosta kampanjer där man belyser de som bär skulden till en stor del av fattigdomen. Exempelvis enskilda företag eller beteenden.

*Det går inte att utrota fattigdom, eller?
Det ger en känsla av omöjlighet när ett oräkneligt tal av biståndsorganisationer varje dag jobbar heltid utan att lyckas bekämpa problemen. Att bekämpa problem är inte alls omöjligt, även om företag och regeringar gör det svårt. Biståndsorganisationer måste ta på sig ett större ansvar att informera om bistånd. Bli experter på hur man ska arbeta långsiktigt för att stoppa fattigdom.
*Om blodcirkulationens pengar stoppas
Bistånd behöver hela tiden nya pengar och få jobbar på ett långsiktigt plan. Den dagen då pengarna tar slut, tar också biståndet slut och mycket av de problem man har löst kommer att skapas igen. Det har därför bara kostat tid, pengar och resurser.

Granska FN & Världsbanken
Dessa två jätteorgan har tagit på sig nästan allt internationellt ansvar för att lösa fattigdom. Samtidigt styrs man av enskilda länder och är absolut inte globalt ägda. I Världsbanken har bland annat USA vetorätt i alla beslut som tas. Stora globala organ måste ha någon neutral part som med kritiska ögon kan granska det arbetet de gör. De finns inte idag eftersom de flesta lämnar över ansvaret till FN själva. Vidare har Världsbanken bland annat i Ecuador visat upp exempel där man faktiskt har förstört för ett land genom att ge stödlån med onödigt hög ränta. Det finns även fler exempel där USA's agerande med Världsbanken har skapat rubriker genom att man med lån har försatt fattiga länder i skuld och utnyttjat dessa i egen vinning. Exempelvis genom att kräva tillbaka prispressade naturtillgångar. Kanske en av få inkomstmöjligheter landet själva hade. Det är dock svårt att hitta trovärdiga källor till detta. Ett lån är hursomhelst en skuld som ska betalas tillbaka med ränta. Därför är det svårt att hjälpa ett fattigt land ur en ekonomisk kris genom att kräva tillbaka stora summor pengar från en redan fattigt nation.

*Pandafadder är ju bra men..
Vem har rätt till bistånd? Det kan verka till synes självklart för vissa, men svaret är långt ifrån så självklart som det kan verka. Ska vi hjälpa en lycklig fattig, eller en olycklig medelinkomsttagare? Det finns en anledning till att WWF profilerar söta pandor, medan den utrotningshotade trädgrodan antagligen kommer att dö ut i brist på bistånd. Bistånd är vinstdrivande och kommer bara hjälpa de som allmänheten anser behöver hjälp. Inte alltid där biståndet behövs som bäst.

Och sist men inte minst..
*Bistånd är en ursäkt. Och på svält och fattigdom finns det inga bra ursäkter.
Ta en stund och tänk igenom rubriken ovan. Förhoppningsvis kan det inte bli tydligare.

Detta betyder inte att du ska sluta att skänka pengar till behövande. Men en del tror att de hjälper världen genom att ha en knapp på väskan, eller en t-shirt med budskap. Det finns alltför många som vill visa att de bryr sig, utan att agera.
Vi föddes med två armar, två ben & ett huvud. Det är dags att använda dessa nu!


Av: Emil Gustavsson