Att vara världens bästa förälder

Orginaltitel: Ett barn - Två världar

skriven av Emil Gustavsson

"För ett barn som inte mår bra är inget lyckligt barn"

Som förälder till sitt eget barn bryr man sig inte sällan om andra barn också.
Exempelvis ditt barns kompisar.

Om din son/dotter någon gång skulle komma hem med en kompis som hade ramlat och slagit sig, hade man som förälder hämtat sjuklådan och lagt om såret.
Kompisens barn skulle lika gärna kunna varit ditt eget, och därför är det viktigt att man behandlar det som sitt eget.
För ett barn som inte mår bra är inget lyckligt barn.

Låt istället säga att ditt barn en dag tar hem två andra vänner för att leka med. Den ena heter Edina och kommer från Congo, den andra heter Sergei och kommer från södra Ukraina.

Edina är normallång för sin ålder. Hon ska fylla 13 nästa vecka. Trots detta väger hon bara 15kilo. Hon är extremt smal och revbenen och bröstkorgen markerar sig synligt trots att hon bär T-shirt.

Sergei är lite längre, och går klädd i en trasig randig tröja. Även han är smal och kindbenen i ansiktet är tydliga. I många situationer agerar Sergei apatiskt och det är svårt att få någon riktig kontakt med honom.

Båda dessa barn kommer från extremt fattiga situationer. De svälter ofta och Sergeis mamma tvingas jobba som prostituerad för att kunna försörja familjen.
Edinas föräldrar dog när hon var ett år och hon bor nu med sin gamla sjuka mormor.

"Tänk inte avstånd. Tänk hjärta. De är barn med drömmar precis som våra egna. Skillnaden är att de inte lever i samma del av världen som oss själva"

Det kanske är lite svårt att föreställa sig situationen, men hur skulle du som förälder reagera om ditt barn tog hem Sergei & Edina för att leka. Kanske stanna över middagen?

Jag frågar mig:

Allvaret som skulle infinna sig vid middagsbordet när man som förälder frågar hur de lever hemma hos sig.
Känslan att känna maten komma upp igen när man hörde om hur de levde.
Klumpen i halsen av upprördhet att ingen gör någonting.
Få känslan av att dessa två barn kunde precis lika gärna ha varit dina egna...
Skulle du som förälder få större inblick i situationen om de gjorde det? Antagligen.

Solidariteten föräldrar emellan är i många fall helt enastående. Man stöttar varandra, man hjälper varandra med i princip allt. Varför kan detta inte gälla på längre avstånd?

Att gå runt i ett par Nike-skor handsydda av barn medan man tar en roll som en global förälder fungerar inte alls. Dubbelmoralen kan inte räknad i kilometer.

Tänk inte avstånd. Tänk hjärta. De är barn med drömmar precis som våra egna. Skillnaden är att de inte lever i samma del av världen som oss själva.

Känns detta överhuvudtaget väsentligt?

:-: