Misstänksamhet mot statistik gällande fattigdom

-Dokument statistik-

Vem har vinning i att presentera resultat kring fattigdom och svält? Kanske bara en person som senare har vinning i att presentera en minskning av dessa två.
All forskning är sponsrad. Forskning som inte är vinstdrivande kommer att överleva en väldigt begränsad tid. Så var kommer all information ifrån?

Att det överhuvudtaget finns statistik på hur många som är fattiga/hungriga är ett svagt bevis på att någonting inte står rätt till.

Min första fråga är berättigad:
Hur har man genomfört dessa undersökningarna egentligen?
Har man åkt runt till alla världens människor och frågat om de är hungriga eller inte?

Det beror ju inte bara på om man har ätit precis, utan man bortser även från andra faktorer. Det föds ungefär ett barn var 3:e sekund. Är detta barnet svältande? Knappast eftersom de har tillgång till modersmjölk under en tid.

Sedan finns det även andra perspektiv på problemet.
Var går gränsen mellan fattig och rik. Man kan ha ett rikt liv trots att man är fattig. Man kan även vara fattig på andra sätt än rent kapitalmässigt. Det hela blir ett flytande gränsland som inte går att skrivas ut.

Det är för stort fokus på nummer och kalkyler när folk dör av näringsbrist. Det är inte ens väsentligt!
Vi måste acceptera att det finns fattigdom och göra någonting åt det.
Statistik som säger någonting annat kan bara tas med en nypa salt.

Bistånd är fel väg

Varför biståndsorganisationer är fel.

När jag säger att bistånd är fel, är det många som rycker på axlarna. Varför skulle en god gärning kunna vara fel? Bistånd hjälper ju årligen massvis med människor från svält och fattigdom. Men bistånd är fel på många sätt, av samma anledning som att det är bra på andra sätt. Men det är övervägande dåligt. Jag skulle sammanfatta det så här: Bistånd i sig är inte fel. Men det sättet vi använder bistånd idag är tyvärr ingen bra lösning på problemen som finns. En förändring av bistånd är nödvändig! Nedan följer punkter som jag vill att du reflekterar över. Det är anledningar till varför jag tycker att bistånd inte fungerar bra.

*Syntetisk andning
Att pumpa in pengar i en biståndsorganisation är precis som att ge syntetisk andning till en person som ligger i respirator. Den dagen någon drar ur kontakten och stoppar pengaflödet dör biståndet, och därmed patienten och de lidande.
*Man skjuter upp problemen
Bistånd hjälper många, men trots det kan man knappast kalla det effektivt. Mycket av biståndet skingras och går till annat. Det tar lång tid att bygga upp ett bistånd och det är sällan hjälpen blir snabb och effektiv.

* ”Bistånd har funnits länge, men har aldrig lyckats utrota fattigdom”
En påstående som trots sin sanning även har en inre innebörd. Biståndsorganisationer strävar efter att minska problem i världen. Trots detta är det väldigt få globala problem som lösts genom bistånd i historien.

*Pengarna svindlas!
Det finns oräkneliga skräckexempel på vad biståndspengar har gått till. Alltifrån att låta volontärarbetare bo på fem-stjärniga hotell till att köpa prostituerade. Lösningen på detta problem är att anställa folk som brinner för att hjälpa. Inte folk som vill ha lite kul och se sig om i världen. Det handlar om enorma summor och rekrytering i branschen borde skötas med mycket större omsorg. Precis som bank & flygplatsanställda borde det finnas en kravprofil med krav på säkerhet för att motverka svindel.

*Skapar en god motpol för att ge allmänheten en känsla av trygghet (att någon i alla fall tar tag i problemen)
Det här kan verka långsökt men är i min mening mycket viktigare än vad man kan tro. Folk idag har mycket att göra. Om dessa ser att någon tar hand om problemet, kan de leva vidare i gott samvete.

*Vem styr egentligen? Politik, affär?
Vem är egentligen en biståndsorganisation? Vilka personer ligger bakom och vilka syften har dem? Det finns tusentals med personer som har väldigt stort inflytande i biståndsorganisationer. Trots det är de knappt kända för allmänheten! Hur ska då folk kunna vara kritiska och förstå organisationens visioner, när knappt de som jobbar med bistånd känner till personerna ovan sig. Vad och vilket styr? Är det vinstintresse eller politiska intressen som spelar in?

*BiB Bistånd is business precis som allt annat
BiB förkortningen kan i princip sättas efter vilket ord som helst. Med detta menas att i princip allt är business och allt handlar om pengar på ett eller annat sätt. Biståndsorganisation fungerar precis som vilket annat företag som helst. Målet är att tjäna sitt levebröd. Bistånd är en affärsidé. Skillnaden är att man tjänar pengar i ett gott syfte. Det är dock den enda skillnaden.

*Pengagirighet
Styrelsemedlemmar och VD's i biståndsorganisation tjänar ofta väldigt mycket pengar. Något som istället skulle kunna hjälpa många människor i den organisationen de själva jobbar med. Denna pengagirighet är kanske inte unik men likväl oacceptabel när man jobbar med att bistå folk med hjälp. De om några borde ha lärt sig värdet av att hjälpa. Det finns ingen logik i ett företag som gör reklam som ”titta vad mycket 100kr räcker till” medan VD'n tjänar 100 000:- i månadslön. Detta är ren stöld och inget annat. Att stödja bistånd utan att reagera på detta är medhjälp till stöld. Även detta oacceptabelt.

Alla måste ta sitt ansvar, även på toppen av pyramiden.
Att skapa en kultur som utgår ifrån den enskildes plånbok är ett steg i helt fel riktning. Makthavare världen över är för bekväma i sina beslut. Man borde istället kolla på hur man kan reformera dagens ekonomiska struktur för att förhindra fattigdom. Att genom medveten elitmarknadsföring skapa en prylkultur, gör inte bara att stora globala koncerner ser en vinning i extremt underbetalda jobb för att kunna pressa priser. Barn i u-länder äger hellre mobiltelefoner än ett par skor. Många resande som jag pratat med kan bevittna detta. Riksbankernas låga låneräntor bär stor skuld till detta beteende.
*Dålig forskning kring vem som bär skulden.
Vi får tusentals uppmaningar varje år att stödja bistånd ekonomiskt. Det pratas mycket om hur man ska få folk att ge fler och mer i bistånd. Dock läggs det ner väldigt lite tid på att titta på hur man kan minska behovet av bistånd. Att gå från ”andra hållet” är inte så dumt som det låter. Forska kring och presentera resultat om vem som är skyldig till fattigdomen. De större biståndsorganisationerna är snuskigt rika. De skulle utan problem klara av att bekosta kampanjer där man belyser de som bär skulden till en stor del av fattigdomen. Exempelvis enskilda företag eller beteenden.

*Det går inte att utrota fattigdom, eller?
Det ger en känsla av omöjlighet när ett oräkneligt tal av biståndsorganisationer varje dag jobbar heltid utan att lyckas bekämpa problemen. Att bekämpa problem är inte alls omöjligt, även om företag och regeringar gör det svårt. Biståndsorganisationer måste ta på sig ett större ansvar att informera om bistånd. Bli experter på hur man ska arbeta långsiktigt för att stoppa fattigdom.
*Om blodcirkulationens pengar stoppas
Bistånd behöver hela tiden nya pengar och få jobbar på ett långsiktigt plan. Den dagen då pengarna tar slut, tar också biståndet slut och mycket av de problem man har löst kommer att skapas igen. Det har därför bara kostat tid, pengar och resurser.

Granska FN & Världsbanken
Dessa två jätteorgan har tagit på sig nästan allt internationellt ansvar för att lösa fattigdom. Samtidigt styrs man av enskilda länder och är absolut inte globalt ägda. I Världsbanken har bland annat USA vetorätt i alla beslut som tas. Stora globala organ måste ha någon neutral part som med kritiska ögon kan granska det arbetet de gör. De finns inte idag eftersom de flesta lämnar över ansvaret till FN själva. Vidare har Världsbanken bland annat i Ecuador visat upp exempel där man faktiskt har förstört för ett land genom att ge stödlån med onödigt hög ränta. Det finns även fler exempel där USA's agerande med Världsbanken har skapat rubriker genom att man med lån har försatt fattiga länder i skuld och utnyttjat dessa i egen vinning. Exempelvis genom att kräva tillbaka prispressade naturtillgångar. Kanske en av få inkomstmöjligheter landet själva hade. Det är dock svårt att hitta trovärdiga källor till detta. Ett lån är hursomhelst en skuld som ska betalas tillbaka med ränta. Därför är det svårt att hjälpa ett fattigt land ur en ekonomisk kris genom att kräva tillbaka stora summor pengar från en redan fattigt nation.

*Pandafadder är ju bra men..
Vem har rätt till bistånd? Det kan verka till synes självklart för vissa, men svaret är långt ifrån så självklart som det kan verka. Ska vi hjälpa en lycklig fattig, eller en olycklig medelinkomsttagare? Det finns en anledning till att WWF profilerar söta pandor, medan den utrotningshotade trädgrodan antagligen kommer att dö ut i brist på bistånd. Bistånd är vinstdrivande och kommer bara hjälpa de som allmänheten anser behöver hjälp. Inte alltid där biståndet behövs som bäst.

Och sist men inte minst..
*Bistånd är en ursäkt. Och på svält och fattigdom finns det inga bra ursäkter.
Ta en stund och tänk igenom rubriken ovan. Förhoppningsvis kan det inte bli tydligare.

Detta betyder inte att du ska sluta att skänka pengar till behövande. Men en del tror att de hjälper världen genom att ha en knapp på väskan, eller en t-shirt med budskap. Det finns alltför många som vill visa att de bryr sig, utan att agera.
Vi föddes med två armar, två ben & ett huvud. Det är dags att använda dessa nu!


Av: Emil Gustavsson

På med de kritiska glasögonen!

Detta är mycket intressant. Skrämmande intressant. Spänningen stiger och hela kroppen skakar av förväntan.
Mot förmodan pratar jag inte om första oskulden. Inte heller om första fyllan, eller någonting annat halvförbjudet. Eller jo, på sätt och vis.

I och med några av mina tidigare inlägg som handlade om det så sköra ekonomiska systemet vi har på jorden, kunde jag inte låta bli att lyfta blicken och gräva mig ner i ännu mer upprörande fakta.

Jag ville ta reda på hur stor vår frihet egentligen är och vilka som kontrollerar oss uppifrån.
Resultatet blev inte överraskande men likväl skrämmande.

Jag tog fram min dator och gick till biblioteket.

Jag började att söka på vårt lands viktigaste och mäktigaste organ, nämligen Sveriges Riksbank.
De styr räntor och pengarmängd. Kort sagt: de har en väldigt stor inverkan på våra vardagsliv och allt som handlar om pengar.

Den mäktigaste som jobbar på riksbanken heter Stefan Ingves och jobbar som riksbankschef.
Redan tidigt upptäkte jag ett märkligt sammanträffande.

Innan Stefan Ingves tog över jobbade en annan man vid namn Lars Heikenstens som riksbankschef.

Det visade sig att både Stefan och Lars har jobbat i högt uppsatta positioner på svenska SEB-banken. Som bankdirektör respektive chefsekonom och med i en ledningsgrupp kopplad till samma bank.

Precis som många andra på Sveriges riksbank har båda dessa varit med i styrelser och verksamma i många andra bankrelaterade institutioner.

Båda har bla. gjort internationella uppdrag för "Bank for International Settlements" (BIS).
Stefan Ingves sitter även idag i deras styrelse.

Bank for International Settlements (BIS) beskriver sig själva på deras hemsida som en riksbank för riksbankerna. (redan här början man fundera på ordet "demokrati" betydelse.)

BIS är ett samarbetsorgan för 55 riks/centralbanker, och kämpar för att skapa en europeisk centralbank med sig själva som stororganisation på nivån ovanför denne.

Man har bland annat fått kritik från många håll för att inte ha någon skyldighet att rapportera till någon demokratisk part, trots att man har en enorm makt i ekonomin i Europa.
Vidare har man även fått kritik för att vara i princip osynliga trots att man bär ett enormt ekonomiskt ansvar på sina axlar.

Riksbankchefen innan dess heter Urban Bäckström. Kort efter sin avgång som riksbankschef började han jobba för försäkringsbolagen Skandia liv.

Det kan inte bara vara jag som tycker att det är lite läskigt att de som kontrollerar hela vår privatekonomi och framtid, en dag sitter som riksbankschef, och dagen efter som VD på ett bolag.
Man behöver inte vara ett geni för att förstå att dessa självklart även kan tänkas jobba i linje för vissa "egenintressen", helt oberoende vilket jobb de har.

Här börjar det bli enormt spännande så sluta inte läs för guds skull!

Vidare upptäckte jag att många riksbanksledarmöter är eller har varit verksamma i Internationella valutafonden, International Monetary Fund (IMF).
Detta är en överstatligt organ som jobbar i nära sammarbete med Världbanken.

Världsbankens ansikte utåt är att främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom.

Vad många inte vet är att världsbanken till stor del ägs av Förenta staterna, och USA har veto på all beslut som fattas!

Fattigdomen har knappast minskat. Världbanken har fått kritik att göra motsatsen. Ett av de mest konkreta exemplen hände i Bolivia.
1968 bistod världsbanken Ecuador med stora lån. 1998 hade fattigdomen på 30 år stigit från 50% till 70%, arbetslösheten växte under samma tid från 15% till 70% och statsskulden hade växt från 240 miljoner dollar till 16 miljarder dollar.
År 2000 gick hela 50% av Ecuadors BNP till att betala statsskulden!!

Bankvärlden vimlar av hundratals institutioner och bankorgan som har olika uppgifter inom finansvärlden. de flesta är okända för oss vanliga människor, och det är helt omöjligt att säga vem de kontrolleras av och i vilka syften.
Ofta är det personer som hoppar mellan bolag och olika styrelser.

Vi kan tänka oss ett toppskikt. En elit, bestående av bolagschefer, riksbanksledamöter, bankmän och politiker som utan problem eller större granskning kan påverka oss varje dag i olika riktningar.

Det är skrämmande läsning och tråkigt när vår frihet begränsas så enormt av enskilda vinstintressen och en minoritet människor, som vinner på allt detta.

Detta är en liten bit av en stor utveckling. Det krävs så lite för att bli informerad, och genom detta stoppar man en stor del av den utveckling och kontroll som vi annars inte lägger märke till.

Kom ihåg! Systemet är uppbyggt så att de som känner sig mest fria, är antagligen de som blivit kontrollerade hårdast.


Ingen får se skumt ut!
Det sista Eliten vill är att allmänheten ska ta på sig de kritiska glasögonen. Då kommer deras imperium att falla, och logiken och demokratin kan äntligen få spelrum.

Visste du att? Om inte, läs mer! (del 2)

För första gången i historien lider fler människor av övervikt än av svält.

Detta beror dock inte på att antalet svältande är lågt.

Fakta är:

• mer än 25 000 människor dör varje dag av svält eller svältrelaterade sjukdomar.
• Över nio miljoner människor dör varje år av svält, vilket är lika mycket som hela Sveriges befolkning.
• 853 miljoner människor i världen lider av kronisk hunger. Av dessa bor 800 miljoner i U-länderna. 800 miljoner är fler än den sammanlagda befolkningsmängden i USA, EU och Japan

En simpel kalkyl säger mig att vi skulle kunna lösa båda problemen ganska enkelt.

Vi låter bara dessa personer byta tallrik!

Ibland blir inte problemen svårare än vad vi gör dem till!
I en värld där alla ska må bra och ha hälsan i behåll kan vi inte tillåta att någon stjäl från någon annans tallrik.

Detta är inte kritik mot överviktiga eller svältande, utan mot samhället som skapat dessa två grupper...



OBS!
Vill bara tydliggöra att det finns ett stort antal personer med sjukdomar som relaterar i övervikt. Dessa är självklart inte medräknade och jag vill absolut inte att detta inlägg ska kränka dessa.