Varför är vi inte överens?

"Båda blocken kritiserar varandra för att inte ha verklighetsförankring. Att bortse från hur samhället verkligen ser ut. Har de verkligen kollat sig själv i spegeln någon gång?"

Intressant med politiken. Trots att människan har helt lika grundbehov, tycker och tänker vi många gånger motsatt mot varandra.

Att rösterna kring högerpolitik och vänsterpolitik oftast blir väldigt jämna förbryllar mig ännu mer.
Det är väldigt sällan det är en majoritet i politiken. De få gånger som en parti dominerat ett val är det på grund av korruption, diktatur, valfusk eller skandaler.

Det verkar vara svårt att enas om ett gemensamt beslut om vilket system som är bäst.
Eller snarare att vi verkar inte vilja enas om vilket system som är att föredra.

Måste det verkligen finnas en motpol till alla åsikter. När du tycker någonting så finns det med all säkerhet någon på andra sidan jordklotet som tycker annorlunda.

Och kompromisser. - Finns de ens i politiken? Dessa är ju en del av vardagen och utan att göra kompromisser skulle den bli ohållbar. Vi har inte råd med både mat och utlandsresa den här månaden. Vi kanske kan göra en kompromiss och åka på en liten kortsemester?
Eller, man slutar aldrig att höra: Lycklig kärlek är att kunna både ge och ta i en relation. Kompromissa. Skulle politiken vara ett äktenskap skulle det skilja sig oräkneliga gånger.
Varje gång ett nytt parti tog makten.

För vi är inte överens. Aldrig. Det spelar ingen roll vilka frågeställningar det handlar om.

Demokrati har fått en helt ny innebörd. Vi har ett fåtal partier att välja mellan. Alla med sina egna tankar och värderingar. Passar inte ditt tänkande in på någon av dessa, får du sälja din del av demokratin till intet och rösta blankt.

Alla partier har sina fördelar och nackdelar. Få är perfekta. Egentligen skulle det allra bästa vara att ha hundratals, ja kanske till och med tusentals små partier. Där varje del hade sitt eget expertområde.

Man kan inte vara bra på allt brukar man säga vid ett misslyckande. Trots detta har vi ett och i bästa fall ett fåtal partier som själva ska ta hand om ett helt land. På alla plan. Tusentals uppgifter och utmaningar. Miljontals människor.

"Personen med ansiktet utåt mot folket har bara sett en bråkdel av alla de folk som han dagligen representerar"

För att överhuvudtaget ha en chans att lyckas, transformeras vi till information och papper. För sveriges statsminister är du bara nummer, i bästa fall en siffra. Ett totalt misslyckande för individen. En marginal vinst för samhället. Personen med ansiktet utåt mot folket har bara sett en bråkdel av alla de folk som han dagligen representerar.


Att som idag bilda majoritet med ett parti, tack vare 54% av rösterna är galenskap. Det finns fortfarande 45% som tvingas leva efter partiets principer, trots att man har åsikter som står precis tvärtemot.

I grund och botten handlar det dock om hur man ser på välfärd och utveckling. Vad är egentligen detta och hur når vi överhuvudtaget dit? Går det ens att nå dit?

De flesta av oss är nog eniga om att det bästa vore om alla jordens invånare mådde bra, hade mat för dagen och rent vatten att dricka.

Trots detta enade målet ser världen ut som den gör idag. Stora klyftor och en utbredd svält och fattigdom. Folk dör i fetma medan barn dör i svält.

Man kan milt säga att vi misslyckats. Men frågan är varför?

Jag tror att politikens mål är gemensamt.

Dock har de individuella partierna lite olika sätt att se på saken. Hur långt man kan gå?

Båda blocken kritiserar varandra för att inte ha verklighetsförankring. Att bortse från hur samhället verkligen ser ut. Har de verkligen kollat sig själv i spegeln någon gång?

Jag ser ingen verklighetsförankring i samhället överhuvudtaget. Skulle vi vara medvetna om hur det egentligen såg ut skulle vi knappast brottas med de problem vi har idag.

Att en större majoritet av jordens befolkning lever i fattigdom medan en bråkdel badar i lyx, verkar inte oroa någon. De hela grundar sig i ett väldigt enkelt men komplext problem. Den lilla skaran människor som faktiskt har makten att förändra idag, är sorgligt nog de få som faktiskt tjänar på det samhällssystemet vi lever i.

De som är fattiga luras att tro att de kan bli rika. De som är medelklass luras att tro att de är rika.
De som är rikast sitter och dricker champagne medan de studerar våra ambitiösa försök att byta skepnad.

Vad är meningen med denna meninglösa tävling om vem som äger mest. Kan man överhuvudtaget vinna den?