Jag var nöjd med min månadslön på dryga 20 tusen kronor.
Nöjd med min situation och jag såg min själv som lyckligt lottad.
Att jag dagligen drog tiotusentals kronor till företaget via försäljning var ingenting som jag spekulerade vidare om.
Glad i min bubbla satt jag i min kontorsstol och log. Jag tjänade vad man i dagens konsumtionssamhälle kallar en bra lön. Vad mer kunde jag begära av vardagen?
"Skeptismen började sprida sig som en digerdöd genom min kropp"
En dag sprack min bubbla. Det sa "PANG" och där stod jag.
Skeptismen började sprida sig som en digerdöd genom min kropp.
Jag hade börjat räkna på vad jag egentligen tjänade. Något som jag rekommenderar dig att också göra. Jag kan kortfattat säga så här: Det blev inte mycket kvar.
Utgifterna var dock mycket högre än vad jag hade väntat mig.
Att vara grovt underbetald var inget positivt. Men att sitta hela min vakna tid framför en dator, medan solen lyste utanför fönstret, var en av de största utgifterna.
För varje tusenlapp som jag tjänade på jobbet, så tjänade företaget jag jobbade för, femtio gånger så mycket.
Trots detta predikas orden: Ni är jätteviktiga för oss. Det är ju trots allt ni som drar in pengar till företaget.
Globala företag tror att samhället är en tävling. Vem kan samla mest pengar?
Där pengar kan läggas på hög, för att inte...... utbetalas?!
Hoppas verkligen vi kan vända upp och ner på detta så kallade välfärdssamhälle som i dagsläget bara gynnar storföretag.
Och för den delen...
Tro för guds skull inte att den lönen du har är rättvis.
Dessutom...
Att lönen vi tjänar är låg påverkar inte bara oss själva.
Denna spridning av pengar gör det omöjligt för fattiga att någonsin få betalt för sitt slaveri.
Inlägg
För varje tusenlapp som jag tjänade på jobbet, så tjänade företaget jag jobbade för, femtio gånger så mycket.
SvaraRaderaJag är inte säker på om du menar att du sålde så att kunderna betalade femtio gånger mer än dina 20 000, eller om du först drog av de där utgifterna som du nämner som var högre än väntat, och summan som blev kvar var en femtiondel av summan du sålde för.
Jag gissar här på det första.
Pengarna försvinner inte, de hamnar nånstans. I de flesta branscher går en mycket stor andel på olika sätt till lön till folk som utvecklar och producerar. Det du säger betyder, i princip, väldigt grovt förenklat, att det som du sålde sysselsatte ett femtiotal personer, bl a för att utveckla och producera det som du sålde.
Jag tror att om en kontorsarbetare tjänar 20 000 är företagets kostnader för den personen ofta i storleksordningen 100 000. Utöver lönen är det arbetsgivaravgifter, avtalspension, försäkringar, avsättningar för sjukskrivningsperioder, lunchsubventioner, företagshälsovård, kontorsutrustning, kontorslokaler, bankräntor och diverse annat.
Din arbetsgivare betalar allt detta till olika aktörer. Dessa aktörer har anställda som ska ha lön, och deras lön kommer bl a ur dessa pengar. I de femtio personerna som jag nämnde ovan ingår dessa personer, inte bara de som utvecklar och producerar det som du sålde. De femtio personerna är alla de personer som pengarna sprids ut till, så att de så småningom får dessa pengar som lön.
Men allt som du säljer för går inte till löner. En andel går till företagets vinst, och en annan andel går till aktieägarnas vinst. Vinst är det som blir över när alla kostnader är betalda. I en del branscher är vinstmarginalen så liten som några få procent, i andra kan den vara så hög som ett par tiotal procent. Det finns också riskinvesteringar med hög risk som kan ha ännu högre vinstmarginal.
Men jag har svårt att tro att det finns en bransch där dessa vinster är femtio gånger lönekostnaderna. I en sådan bransch borde det omedelbart dyka upp konkurrenter som säljer till lägre pris, så att ditt företag också måste sänka priserna, vilket drar ner vinstmarginalen till mer rimliga nivåer.
Globala företag tror att samhället är en tävling. Vem kan samla mest pengar? Där pengar kan läggas på hög, för att inte...... utbetalas?!
Nånstans hamnar pengarna. I slutändan är det aktieägarna som bestämmer hur vinsten ska användas. De har inget intresse av att pengarna ska ligga passiva och samla damm. De vill att pengarna ska arbeta så de tjänar pengar.
En andel tar de ut, som utdelning till aktieägarna. Resten blir kvar i företaget, och blir därmed företagets egna kapital, pengar som dels används till investeringar för företagets framtid, dels ligger som en buffert för att klara svårare tider.