Lösning 1. Samarbete istället för konkurrens

Samarbete istället för konkurrens

Idag har företagssamarbete helt ersätts med marknadskonkurrens.

De som inte tänker i snabba vinster kan snabbt hälsa hem. Långsiktigt tänkande hör inte hemma i en tillväxthetsad marknad.

Vi glädjer oss åt våra konkurrenters olycka istället för gemensamt samarbeta för att driva den mänskliga utvecklingen framåt.

Mitt entusiastsamhälle byggs upp av en marknad med samarbete istället för konkurrens.

Detta betyder dock absolut inte att det ska bli ett företag med monopolställning. Staten ska inte ha inflytandet över våra val, som i kommunismen. Vi människor ska ha friheten att våga utvecklas, utan motkrav på en tuff oetisk konkurrensmarknad.

Det är mer ett tänk där företag tillsammans utbyter den kunskap och utveckling man skapat för att kunna få en marknad som blir ultramodern och kundanpassad.

Idag sitter företaget på hemligheter, vilket endast gynnar en aktör. Den stora utvecklingen som helhet hämnas av att den informationen endast stannar där.

I mitt alternativa samhälle presenterar man löpande de framsteg man gör och driver därmed den mänskliga utvecklingen framåt. De tjänar hela marknaden på, medans vi konsumenter får löpande bättre tjänster.

Patent blir då en sak som i ett entusiastsamhälle som kommer tas bort. Trots sin nödvändighet idag, med ett ekonomiskt system, så hämnar det utvecklingen att endast ett företag ska sitta på viktig information. Om man istället gjorde den informationen tillgänglig för alla, så kunde alla världens hjärnor läggas ihop. Informationen skulle då utvecklas gemensamt vilket skulle öka chanserna att driva upp utvecklingen och komma fram till ännu bättre slutresultat.

Idag finns det få fall där företag samarbetar, och de få gånger när detta sker är det ofta för att kontrollera marknaden och tjäna ännu mer pengar.

Idag är i princip allt samarbete ersätt med konkurrens och tävlan.

Att ersätta samarbete med konkurrens är vågat, eftersom samarbete är det som byggt upp mänskligheten genom historien och gjort oss till vad vi är idag.

Hade vi inte hållit ihop, kämpat ihop hade människan som art varit utdöd för länge sedan.

Jobba med vad man vill. Men hur?

"En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker
som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar"

Ett entusiastsamhälle strävar efter att alla ska jobba med vad de själva vill.

Detta kan låta som en omöjlig övergång men sanningen är att det har många fördelar.
Vi får extremt hög yrkes-service. Utvecklingen blir mycket bättre eftersom det finns större intresse att lära sig arbetsuppgifterna.
Man ökar därmed både kompetensen och kvalitén på det som levereras. Samtidigt gynnar detta globala utvecklingen positivt

Ett uttalande som med all rätt ska mötas med kritik. På ett forum på fotosidan.se skapades en intressant dialog kring detta.

Signaturen Jimh gav mig en nyttig fråga.

Jimh skrev: Vem ska jobba i saltgruvan?

Jag misstänkte vad han syftade på men frågade en extra gång.

Emil Svarade: Hej. Om jag ska vara ärlig förstod jag inte riktigt frågan du ställde...

Menar du vem som ska göra allt slitarbete som ingen har lust att göra? :)

Mvh Emil

jimh skrev: Ja precis. Sånt som är farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt, men ändå måste göras för att man skall kunna leva i något som skall kunna kallas för samhälle.

En jättebra borrande fråga som tvingade mig fram till en stor stunds tänkande. För mig var bilden klar men det gällde att presentera den på ett bra sätt. Jag svarade följande till Jimh:

Emil Svarade: Det där är en jättebra punkt som jag suttit hundratals timmar med.

Det finns en rad med lösningar och en hel del är komplexa.

Man kan utnyttja teknik och maskiner till en stor del av uppgifterna. Självklart kan detta inte göra allt arbete dock.

Man kan även göra de farliga uppgifterna mindre farliga genom att ha utrustning för dem.
Idag ser man bland annat fattiga bananplockare som öser ut bekämpningsmedel för hand, och andas in ångorna. Många blir sjuka och dör i förtid. I många av fallen är det arbetsgivare som inte köper in skyddsutrustning åt de anställda. Man har helt enkelt inte råd. Även att de anställda inte har vetskapen om hälsofaran med arbetet de gör.
Att bistå med utrustning, utbildning och ge alla människor värdiga arbetsuppgifter kan vara en lösning på problemet.

Tunga lyft kan helt skötas via maskiner vilket det till stor del görs även idag.

De tråkiga uppgifterna blir den största utmaningen eftersom alla ska få jobba med vad de själva vill.
Kortfattat har jag kommit fram till följande.
Uttråkning är något indivuduellt. En del älskar hockey medan andra somnar vid tv'n när det är hockey-vm.
Alla gillar olika saker och det är därför stor chans att i alla fall några faller in i en viss ram och gillar ett visst typ av jobb. Dvs. Det jobbet som du tycker är tråkigt kommer kanske bli glädjande för en annan person. och tvärtom.

Idag är det få jobb i industriländerna som beskriver detta.
Mycket av de manuella arbetet sköts i u-länder eftersom det just är som du sa:farligt, äckligt, tungt och själsdödande tråkigt.

På samma sätt som vi tagit bort dessa uppgifter från kartan genom olika åtgärder finns samma möjlighet i framtiden. Framförallt genom bättre teknik och utveckling som i min värld är tänkt att hjälpa människan som helhet, istället för individuella personers ekonomiska intressen.

Man ska inte glömma bort vissa saker. För stor del av världens befolkning skulle det knappast finnas något mer tråkigt och avtändande än att sitta och plocka med gamla mynt hela dagarna. Trots det finns det myntsamlare och entusiaster som gladligen lägger hela sina liv till den uppgiften.

Till slut kan jag säga. Om man trots detta hittar uppgifter som inte en jävla själ på hela jordklotet skulle vilja göra kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver dessa i ett redan utvecklat samhälle.

Mvh Emil

---------------------------------------------------------------------------------

Jag är fortfarande övertygad om att vi kan skapa en samhällsstruktur där alla kan jobba med vad de själva vill. Men självklart måste alla jobba med något.

En sann arbetsglädje och kanske det allra viktigaste, att vi värderar även saker som fritid, hobby och glädje som värde. Inte bara pengar.

På detta vis kan vi komma ett steg närmare en modernare och mer upplyftande utveckling.